Den mänskliga tragedin — stora versionen - fritenkaren.se

nazist, fastän nazisterna har bränt alla mina böcker och bannlyst Richard Strauss för
att han brevväxlade med mig, en jude. Även du kan i vilken människa som helst se en
fiende för hans språks och härkomsts skull. Inte ens England är längre något land för
mig.
Ända sedan Leo Tolstoj dog har människovärdet i världen försämrats. Ännu efter
första världskriget gällde en individ för att vara någonting. På tjugotalet kunde man
ännu göra sig respektabel och uppburen och skapa sin egen värld inom ramen för
världsordningen, men idag är det omöjligt. Vem som helst kan i dagens läge
förödmjuka en människa hur långt som helst utan att någon vågar rynka på näsan
därvid. Lenin, Mussolini, Stalin och Hitler har förstört människovärdet i världen, och
det kan inte mänskligheten leva vidare utan.
Vad världen behöver är en ny Leo Tolstoj, som kan föra individens talan och sätta
sig i respekt för alla världens makthavande utan att de vågar kröka ett hårstrå på hans
huvud.
Frankrike, den europeiska kontinentens stolthet och sista fria stormakt, har på ett
ögonblick fallit till föga för den totalitära omänskligheten. Kvar återstår nu endast
Churchill och Roosevelt. Även Stalin motarbetar Hitler men är farligare än Hitler själv.
Tillsammans vore Churchill och Roosevelt starka, men Roosevelt, den klokaste
ledande politikern i världen just nu, hyser agg mot England för dess imperiums skull.
Churchill är ojämförligt den mest färgstarka och inspirerande personligheten i
världspolitiken och är rätt man att motstå Hitler, men kan han föra England
opunkterat igenom denna andra världsbrand, som är värre än den första?
Stalin är den slugaste och säkraste av de tre. Han kommer ej att kunna besegra
Hitler utan att lägga åtminstone halva Europa i tyngre fjättrar än de tyska.
Kort sagt; i jämförelse med detta krig var det första världskriget ett gott krig som
slutade lyckligt för Europa.
Ljuva Rio de Janeiro, allt har du, och allt har du givit mig. Du är världens
vackraste stad, och i dig fann jag en human och vänlig tillflyktsort när hela världen för
övrigt gick åt pipan. Vad är vackrare än dina stränder om natten, upplysta av tusen
blinkande ljus, sedda ute från ett fartyg på redden med det blänkande vattnet och
stjärnornas oändlighet som inramning? Ingenting kan vara vackrare i världen. Rio de
Janeiro är en värld i världen och den vackraste av alla världar, en utopi som är
verklighet.
Ändå saknar du vad jag saknar, nämligen Europa. Finns det något starkare vemod
än hemlängtan? Man slipper inte ifrån det hur idealiskt man än har det. Jag bor i ett
land som är i krig med det land som har erövrat mitt hemland, och därför är detta
land som jag bor i inställt på att bidraga till tillintetgörandet av även mitt hemland för
att dess fiende har tagit det. Detta är outhärdligt.
Jag är, har alltid varit och skall alltid vara europé. Endast Europa är mitt hemland,
och inte ens detta idealiska Brasilien kan ersätta det. Och än finns det europeiska
länder i Europa som inte begår självmord. Det lilla Finland vågar heroiskt motstå
Rysslands tio tusen Goljatarméer med tyrannen Stalin i spetsen och har till och med
haft framgång. Sverige har lyckats hålla sig neutralt. Kanske var det dumt av mig att
inte ändå bege mig till Sverige vid krigsutbrottet vart jag var på väg. Jag känner flere
österrikare där än här. Än finns det hörn av Europa där frid och frihet inte offras för
självmordsvanvett, och det är min glädje.
Tänk att få följa med ett av dessa skandinaviska lastfartyg till Norden, tillbaka till
Europa, till ett hörn av världen var man slipper känna sig som en utstött paria för sin i
dessa dagar unika fridsamhets och fredliga strävans skull.
136