Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Vetenskapens blick och problematiseringen
ver att det ”...personliga utbytet dem emellan blef emellertid så småningom
mera en hjärtats än en förståndets sak…” (Nyström 1900–08:99, hf II).
Av formuleringen kan man dra slutsatsen att Nyström tyckte det var ett
olämpligt parti. I äktenskapet föddes i alla fall tre barn varav en son blev
rådman. Inget nämns om att något av hennes barn skulle vara dövt eller ha
nedsatt hörsel. Catharinas man dog ung medan hon själv levde till 82 års
ålder (Nyström 1900–1908:99, hf II).
Två exempel från 1700-talet har här givits på försök till systematiserad
undervisning av enskilda barndomsdöva. Detta hade möjliggjorts genom
det intresse för saken och de bokliga kunskaper som fanns i lärda kretsar.
Flera präster har spelat en betydande roll i dövundervisningens tidiga historia.
Främst genom att bidra till att synen på döva som bildbara spreds
vidare. Därigenom tjänade de också upplysningstanken. Till de mest berömda
hör den franska prästen och dövläraren Charles Michel de l´Epée
(1712−1789) som fick betydelse även för den fortsatta utvecklingen i Sverige.
Han valde dock en annan huvudmetod för undervisning, det tecknade
språket, vilket också kom att bli ett viktigt kommunikationsmedel vid det
första bestående institutet för döva i Sverige.
Vetenskapens dominans
över folktron − sammanfattning
I detta och föregående kapitel har jag främst visat hur samhällets lärda och
allmogen föreställde sig människor med funktionshinder. Jämförelsen mellan
vetenskapen och de folkliga föreställningarna visar att det fanns skillnader
i kunskaperna, förståelsen och förklaringarna. Framväxten av en vetenskaplig
diskurs är det jag främst velat lyfta fram utan att överbetona dess genomslag
i samhället. Det sociala och kulturella livet gick sin gilla gång och
innebar för det stora flertalet av befolkningen att skaffa föda för dagen för
att överleva. De folkliga föreställningarna levde kvar medan vetenskapen och
experterna tog över alltmera av ansvaret, omsorgen och därmed också kontrollen
av allt flera personer kategoriserade med funktionsnedsättningar.
101