Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
accep tabelt förhållningssätt till barn med mycket omfattande funktionshinder.
Exemplet med pojken på Gotland som sattes ut enligt sägnernas anvisningar
bör betraktas som ett undantag som bekräftar att omvårdnaden av
barnen var vad som kulturellt och socialt förväntades. Samhället reagerade
också mot utsättandet av pojken. Händelsen klargjorde skillnaderna mellan
vetenskapen och kyrkans uppfattning och den traditionella folktron.
Vetenskapens och de välsituerade samhällsklassernas (borgerlighetens)
förtroende för fattiga föräldrars kunskaper och förmåga att uppfostra och
utbilda sina barn till goda medborgare och undvika magiskt tänkande var
mycket liten. En bättre uppfostran och utbildning var något alla barn till fattiga
föräldrar ansågs vara i behov av. Skillnaden var att det vid denna tid uppstod
tankar om att barn med funktionshinder behövde specialskolor och specialundervisning.
Förebilderna fanns redan vid slutet av 1700-talet, i Frankrike
och Tyskland där specialskolor för döva och blinda upprättats, vilket var
känt bland en del välutbildade i Sverige genom reserapporter och böcker.
Dessa tankar om specialundervisning inkluderade inte de välbeställdas
barn vilka ansågs få en lämplig uppfostran och utbildning av sina föräldrar
i den sociala miljö där de växte upp. Tillgången till ett gott socialt och
ekonomiskt kapital (Bourdieu 1986) och andra resurser var av avgörande
betydelse för föreställningarna, bemötandet och det materiella livet. Detta
får dock inte dölja att påtagliga skillnader förekommer också mellan fattiga
beroende de anhörigas eller andra personers vilja att ge stöd. Inspektörerna
skillde på goda och olämpliga hem.
1700-talets artikelförfattare ansåg att problemens ursprung var den
bristande omsorgen och resurserna hos fattiga föräldrar, inte funktionsnedsättningen
i sig. Dessa brister riskerade i sin tur att leda till ökade fattigvårdskostnader
för samhället vilket man ville förhindra. Samtidigt som
artikelförfattarna hävdade föräldrarnas tillkortakommande visade de med
sina exempel att framför allt de små barnen gavs ett omsorgsfullt omhändertagande
(jfr Liliequist 1991) som gjorde att de överlevde även med omfattande
funktionshinder.
1700-talets bidrag till 1800-talet var ”tankefiguren” att personer med
funktionshinder var bildbara och hade större arbetskapacitet än vad som
förväntades. Vetenskapens blick som det framgår av artiklarna riktades
278