Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Trots problemen fortsatte de traditionella yrken som lärdes ut vid
blindskolorna att dominera ännu på 1920-talet och en tid framåt. Även
om man räknar in den eftersläpning som skedde genom att flertalet fick
sin utbildning redan vid slutet av 1800-talet eller de första åren av 1900-talet
ger uppgifterna en tämligen hygglig bild av förhållandena. Få nya yrken
hade ännu provats och utbildningen vid blindskolorna snävade in yrkesvalet
och begränsade andra möjligheter.
Flertalet blinda kvinnor var trots möjligheten till utbildning i ”manliga”
yrken kvar i den traditionella rollen, hushållsuppgifter och handarbeten
i föräldrahemmet eller i eget hem, samt för några även vård av egna
barn. Inspektörerna såg inte kvinnliga handarbeten och hushållsgöromål
som riktiga yrken. Dessa arbeten betraktades som sysselsättningar, något
som ansågs ha ett gott inflytande på kvinnornas psykiska tillstånd (Retsler,
rapport 1927−1928. En liknande diskussion fördes också om männen vilka
hellre än att gå sysslolösa ansågs ha behov av sysselsättning som en ”terapeutisk”
verksamhet.
Åtskilliga arbeten bland blinda betraktades inte som speciella ”blindyrken”
då de inte lärdes ut vid blindskolorna. Hit hörde till exempel olika former
av affärsverksamhet och försäljning, till exempel från kiosk (Retsler, rapport
1925−1926). Dessa arbeten tycks dock sällan ha väckt några produktiva
tankar hos inspektörerna. I rapporterna sammanfattades de utan kommentarer
i rubriker som ”Diverse yrken” eller räknades upp utan kommentarer.
Inspektörernas fokus låg på blindyrkena, vilket även var deras uppdrag.
Begränsningarna i yrkesvalen var påtagliga under hela den undersökta
perioden, trots att nya yrken uppstod i samhället, vilka kunde lämpa sig för
både män och kvinnor med nedsatt synförmåga. Åtskilliga arbeten inom tillverkningsindustri
och inom fabrikstillverkningen hade passat. En antydan
till förändring började när fem synskadade kvinnor 1919 fick arbete på Tobaksmonopolet
med att rulla cigaretter. Teletekniken och telefonernas spridning
gav ytterligare några få kvinnor arbete med att sköta mindre telefonväxlar.
Varför detta arbete inte blev vanligt bland blinda kvinnor, eller för den
delen även bland blinda män, är i efterhand svårt att förstå annat än som en
kulturell tröghet i tänkandet, oförstående och underskattning av synskadades
arbetsförmåga. Först på 1940-talet då en speciell konsulent, Karl Montan,
anställdes för att få ut blinda på arbetsmarknaden och speciellt i indu-
238