Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
formandet av elevernas tankar och självuppfattning. Denna ordning präglade
alla institutioner för funktionshindrade och sjuka (jfr Jönsson 1998,
Goffman 1961, 1973). Platser och rum utgör grundläggande förutsättningar
för kontroll, disciplinering och övervakning (Foucault 1974, Beronius
1986:106, Jönsson 1998:175ff). För döva innebar det samtidigt nya möjligheter
till personlig utveckling i en teckenspråkig kultur.
Borg var ändå inte nöjd eftersom utrymmena på kort tid började bli
otillräckliga och han dessutom ville han komma bort från staden ut på landet.
Staden såg han som en osund miljö, men i naturens sköte kunde eleverna
finna ”...helsa och munterhet...” och få undervisning om ”...naturens
alster och jordbrukarens yrken...” menade Borg (Prawitz 1913:79). Möjligen
hade vandringen runt Mälaren stärkt honom i denna föresats.
Blinda blir utan undervisning
I januari 1812 meddelade Borg drottningen att han för egna medel köpt
egendomen Övre Manilla på Djurgården. Detta tycks han ha gjort tämligen
självsvåldigt utan styrelsens hörande. Alla lösa inventarier, undervisningsmaterial
för den teoretiska och praktiska undervisningen, elever,
personal och familjen Borg flyttade under våren till Djurgården. I samband
med flyttningen upphörde undervisningen av de blinda eleverna. Sju
blinda och fyra döva elever slutade enligt elevmatriklarna. Orsakerna torde
vara flera. Blinda externelever som vandrat till och från institutet kunde
inte längre vara kvar, då det blev för långt att gå till Manilla. I den blinda
Albertina Sundbergs journal skriver Borg att hon inte hade några ekonomiska
tillgångar och därför måste sluta utbildningen. Samma anledning
uppges i de övriga blindas matriklar samt för två elever som betecknades
som döfstumma och svagsinta. Långt senare förklarade sonen Ossian Edmund
Borg att undervisningen av blinda upphörde av tre orsaker:
• Det varma deltagandet för dövas belägenhet.
• Dålig kännedom om antalet blinda vilka ansågs färre än döva.
• Missuppfattningen att blinda inte var i behov av speciell intellektuell
undervisning och att de beträffande praktiska yrken inte skulle kunna
försörja sig själva (Kerfstedt 1889:11)
154