Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
En del av de bokliga kunskaperna under 1700-talet spreds dock genom
muntlig tradering med tanke på svårigheterna och kostnaderna för att få
tillgång till böcker. Vi får därför sätta en viss tillit till Argillanders intygande
att han inte läst alla de utländska böckerna. En del av dess innehåll och
huvudtankar torde han dock ha känt till för att kunna undervisa pojken.
De tidiga exemplen på undervisningsmetoder för döva handlar alla om
försök att lära döva tala, ibland kombinerat med undervisning i läsning
och skrivning. För Argillander och andra som vid denna tid ägnade sig åt
problemet med dövas undervisning var förmågan att tala det centrala. Talet
skiljde människan från djuren, och ”uttalegåfvan” gjorde henne till en
förnuftsvarelse. Argillander använde begreppen stum eller dumb. Han förstod
likväl att stumheten för det mesta var en följd av dövheten och att talorganen
inte behövde vara skadade. I artikeln skriver han att:
…Fullkomligt Stumme äro de som ej förstår tal, icke heller med
tal kunna yttra sina tankar, utan endast med tecknande gifva dem
til känna. Af sådana lära ganska få finnas, hos hvilka orsaken til
stumheten ej består endast i fel på hörseln (Argillander 1771:3).
Att den döve oftast hade ett fungerande talorgan visades enligt Argillander
av att de som hade hörsel men fel på talorganen ändå kunde frambringa
någon form av ljud. Ett exempel på att talet kunde förbättras och förändras
med träning fann han hos dem som talade skorrande eller läspade (ibid).
På grund av avsaknaden av tal kunde den döves situation inte nog beklagas,
menade Argillander. Han skriver att den döves sorg måste vara stor
då det är talet som sammanbinder människorna och människosläktet. Av
människokärlek bör man därför göra vad som är möjligt för att underlätta
de dövas umgänge med andra människor (ibid). Här upprepar Argillander,
Arosenius´ humanistiska motiv för att undervisa döva, att minska den
intellektuella isoleringen och ensamheten. Den fysiska arbetsförmåga behöver
inte ha påverkats så påtagligt av dövheten då den visuella förmågan
är en viktig egenskap vid praktisk inlärning.
94