Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
Enligt O. E. Borg var det en påtaglig skillnad vid denna tid i föreställningar
och synsätt på döva och blinda. Man trodde inte på att blinda skulle kunna
klara av att försörja sig själva. Därmed upphörde den första ansats som gjorts
för att undervisa blinda i landet. Troligen hade Ossian Edmund Borg rätt i
att synen på döva och blinda skilde sig åt och att man misstrodde de senare
som praktiska yrkesutövare. Undervisningen av blinda återupptogs först
1846 då en blindavdelning tillkom vid Manilla. Under alla dessa år fanns det
endast en blind elev inackorderad vid Manilla, den tidigare nämnda Charlotta
Granholm, vars vistelse bekostades av kronprinsen. När en blindavdelningen
tillkom blev hon biträdande lärarinna (Prawitz 1913:93).
Att blinda inte följde med till Manilla kan även förklaras av att huset
till en början knappast var beboeligt, utan var en byggarbetsplats som illa
passade blinda.
Eleverna byggde sitt eget institut
Det första lärare och elever fick göra var att påbörja ombyggnads- och renoveringsarbetet.
I detta arbetet deltog eleverna aktivt, under ledning av den
tekniskt kunnige läraren Modéer. Att Borg valde att använda elever för byggnadsarbetet
kan uppfattas som ett otillbörligt utnyttjande av arbetskraft och
elever som var i beroendeställning till honom. Drottningen uppmärksammade
förhållandena och skall ha sagt ”att Institutets barn icke skola arbeta på
hans husbygge” (Prawitz 1913:92). Uttalandet kan ha varit en sur kommentar
riktad till Borg som gått sin egen väg i inköpet av Manilla även om drottningen
i efterhand tycks ha accepterat faktum. Det blev ändå början på en
konflikt som några år senare skulle komma att bli betydligt värre.
Genom elevernas arbete minskade möjligen kostnaderna för renoveringen.
Ser man det utifrån elevernas synpunkt var det ett förtroende Borg
gav dem som arbetare och hantverkare. De var i hans ögon redan ”arbetsmänniskor”
och inga tärande fattighjon. Förtroendet de gavs måste ha påverkat
deras uppfattning om sig själva som dugliga arbetare. Med sina händer
och kunskaper byggde de sitt eget institut. Samtidigt gav detta synsätt
de kritiker rätt som menade att hantverksyrken kunde döva likaväl lära sig
på sina hemorter. Om någon specialskola alls behövdes var det för deras
teoretiska utbildning.
155