Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
…intelligent, hurtig och arbetsam och trots sin totala blindhet
huslig flicka som vunnit sin utveckling mestadels genom självstudier.
Med viss berättigad stolthet och glädje visade modern mig
flera vackra arbeten af hennes hand (Thurén, berättelse 1905).
Föräldrarna ägde en stor gård och hade god ekonomi. Bostaden var bekväm
och rummen snyggt möblerade. Anna var accepterad och uppskattad
av familjen och till stor hjälp i hemmet då hon deltog i det mesta arbetet.
I vilken grad hon kände sig ofri och hade tankar om något annan tillvaro
är något som inte framgår av inspektörens berättelse.
Inspektörernas och blindsakens ideal var den borgerliga livsstilen, vilket
påverkade deras bedömning av förhållandena och deras strävan till förbättringar.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talen blev det borgerliga
familjemönstret och bostadens utformning, hemmet med mamma, pappa
barn, eftersträvansvärt (Frykman & Löfgren 1979) inom arbetarklassen
Begreppet hem skall här förstås i första hand som den plats man bebor med
sina föräldrar, anhöriga eller den egna familjen. Det är en social gemenskap
till skillnad från själva bostaden eller huset, den fysiska platsen. Ett gott hem
var det samma som ordning och renlighet och skapades av dess innevånare.
Blindsaken passade in i det större borgerliga projektet som handlade
om moralisk upprustning och disciplinering av arbetarklassen (Frykman
& Löfgren 1979:118). I kontrast till dessa värden kan man ställa vagabonderande
synskadade som var ute på vägarna för sitt uppehälle. Enligt blinddiskursen
och inspektörernas uppfattning var många synskadade/blinda
mera knutna till och beroende av sina bostäder än personer som var seende
och kunde röra sig friare. Bostaden fick speciellt stor betydelse när det
även var en arbetsplats. Strävandet efter att minska kringvandring kan ha
varit ett annat motiv för stödet till förbättringar och nybyggnationer.
Den seendes ögon kan knappast förstå den barndomsblindes uppfattning
av omvärlden, varken i stort eller smått. Det föreligger därför enligt
min mening uppenbara risker för fel- och övertolkningar även om inspektörerna
hade mycket god kännedom och lång erfarenhet från umgänget
med blinda. Den blindes uppförande och förväntningar på livet var, som
för alla andra, påverkad av den sociala och kulturella miljön där de vuxit
255