Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Vetenskapens blick och problematiseringen
tande självförsörjande befolkning. I dessa tankar ligger ett starkt moraliskt
imperativ, alla skall arbeta och försörja sig. Arbetslinjen gällde då som nu.
Som tidigare nämnts ingick artiklarna i ett medvetet upplysningsprojekt,
vilket också poängteras av Westring som skrev om Johan att:
… kan denna Mannens lefnadsbeskrifning visa, at om upfostringsverket
vårdades väl efter sin stora vigt, at för det hela, skulle
i alla stater äfven krymplingarne kunna upparbetas til nyttiga
och verksamma Medborgare: och kanske deras historia blifva
föga mindre lärorik än hjeltarnes (Westring 1796:44).
Snarare än att se de båda männen som tragiska offer förvandlas de i berättelserna
till hjältar. Medborgar- och samhällsperspektivet är synligt medan
enskildas rättigheter enbart var indirekta. Det handlade främst om samhällets
rätt att ställa krav på individen. Berättelserna visar att det är ett flertal
samverkande faktorer utgör förklaringen till männens levnadsförhållanden.
En viktig aspekt är att båda Mathias och Johan blev sedda och även
respekterade av läkarna som individer med funktionshinder och i sin egen
kapacitet. Också i deras omgivning finner man en vilja att redan från unga
år ge stöd, något jag uppfattar som en vilja till acceptans, även när den är
villkorad av fattigdom och okunskap.
Anhörigas betydelse är dock större än vad läkarna vill ge sken av, framför
allt mödrarnas primära omsorg och uppfostran, en uppgift som försvårades
om barnet hade en funktionsnedsättning. Också äldre syskon hade
som framgått stor betydelse som en accepterande och stödjande resurs. Johans
broder utgjorde ett viktigt stöd och en uppmuntran. Hans skolgång
möjliggjordes genom bidraget till Johan vilket i sin tur gav Johan möjlighet
att lära sig att läsa och skriva. Något som kan betraktas som ett reciprokt
förhållande.
Exemplet med prästen som hjälpte Johan visar att även personer utanför
familjen kunde vara accepterande och till konkret stöd. Prästen
Åstrand är enligt min mening inget undantag. Liknande praktiska lösningar
var vanliga i det självförsörjande samhället. Däremot blev den präst
som inte accepterade Mathias önskan att gifta sig till ett hinder för honom.
79