Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
Styrelsen bestod därmed av representanter för samhällets övre sociala och
kulturella skikt, något som även i fortsättningen kom att prägla den frivilliga
verksamheten och filantropin.
Ett reglemente upprättades vilket statsfästes av regeringen sjunde juni
1810. Av detta framgår, att som krav för anslaget skulle institutet motta
tretton frielever, en från varje stift i landet plus en från Stockholms stad.
Dessutom skulle betalande elever tas emot, dock högst femtio totalt. Intagningsåldern
skulle begränsas till mellan åtta och sexton år (Nyström
1900−1908:219, hf IV).
Borg hade nu fått statsanslag, en ekonomisk och organisatorisk grund att
gå vidare från. En av de viktigaste frågorna var nu; hur skulle man få elever
till institutet? Trots behovet var det svårt rekrytera elever på grund av fattigdom,
okunnighet och fördomar. Men Borg hade en idé, han ville göra en
upplysningsresa med eleverna. Källmaterialet ger här en ovanligt detaljerad
bild av hur Borg tänkte och hur han arbetade som pedagog. Men först skall
jag ta upp exempel på det motstånd han ansåg fanns i landet.
”Att förtaga en fördomsfull opinion”
En konkret orsak till att så få elever kom till institutet var fattigdomen i
landet. Detta var dock inte hela förklaringen enligt Borg. Egendomliga föreställningar
om vad som skulle kunna hända barnen var också i svang.
Föräldrarna till den döva pojken Pär Jönsson i Skepparlöfs församling i
Skåne ville inte skicka sin son till institutet i Stockholm trots att han blivit
utsedd av konsistoriet med de ekonomiska garantier detta innebar. Föräldrarna
hade hört hemska rykten om vad som kunna hända barnen. Om detta
berättar prästen i församlingen som hade konsistoriets uppdrag att se till
att pojken kom till institutet. Här fanns således inga ekonomiska hinder.
Genom ett brev prästen skrev till brodern i Stockholm, där han bad denne
om hjälp, är det möjligt att följa händelseutvecklingen:
I min församling har ett döfstumt barn blifvit utsedt till inträde
i Institutet för Blinda och Döfstumme. Då enligt författningerne
Sockenstämman, till anskaffande af nödige resekostnadsmedel,
skulle hållas, kom saken at något för tidigt utordas ibland
133