Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
Eric Hansson som på resan runt Mälaren hade blivit så skrämd av att
vid spinnhuset se de intagna pojkarna blev inte kvar på institutet mer än
ett år. Hans ”fallenhet” för snatteri, som redan då hade uppmärksammats,
gick enligt Borg inte över trots den obehagliga upplevelsen. Detta tillsammans
med något man betecknade som en ”obotlig sjukdom...” blev anledningen
till att pojken fick lämna institutet (Elevmatrikeln). Eric Hansson
föll utanför ramen för hur en disciplinerad döv elev borde uppträda. Att
ha honom kvar skulle kunna visa på en misslyckad utbildning och vara ett
dåligt exempel för andra elever.
Elevmatriklarna ger en hygglig bild av elevernas sociala bakgrund, vad
de kunde innan de kom till institutet och vad de lärt sig av undervisningen.
Ibland kan man som framgått också följa dem från den ena anställningen
till den andra. För att ytterligare beskriva elevernas bakgrund har jag tagit
hjälp av Åsa Hammar (1990) som i en uppsats gjort en sammanställning av
uppgifter om de första eleverna, åren 1808−1820, varifrån i landet de kom,
deras sociala bakgrund, kön, ålder vid antagningen, hörselskadans orsak
och tidigare kunskaper. Flertalet elever kom från städer och mindre orter i
södra och mellersta Sverige. Endast en person kom från Norrland. Det var
Michael Pärsson född 1801 i Överkalix, son till en frälsebonde. Han hade
valts ut av Härnösands stift som frielev och kom till institutet i juni 1811.
Han återvände till hemorten 1822 efter att ha ”inöfvats i synnerhet i Skomakare
hantverket äfvensom något i Snickeri” (Elevmatrikeln).
Den sociala bakgrunden visar en övervikt för personer med begränsade
ekonomiska resurser. Borg antecknar ofta: ”Anmäld som fattig”. Och
även när förhållandena kan ha varit hyggliga kunde detta snabbt förändras
genom en försörjares död. När Johan Christian Faxén vars fader dog av
olyckshändelse blev sju barn oförsörjda och hamnade i fattigdom.
Att man i första hand valde manliga elever före kvinnliga framgår tydligt
vid en genomgång av elevmatriklarna under de första åren, fram till 1820.
Av fyrtionio elever är tretton kvinnor. Att man överhuvud taget valde kvinnor
är ändå värt att uppmärksamma med tanke på de få yrken som ansågs
tänkbara. Arbetsträningen vid denna tid innefattade så gott som uteslutande
kvinnligt hushållsarbete, vilket de lika gärna kunde lära i sina hemmiljöer.
Åsa Hammar noterar i sin uppsats att flera kvinnliga elevers utbildning be-
151