Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Handlaren berättade för Westbom att Signe bodde hos sina fattiga föräldrar
som var torpare. De hade många barn och ett ”eländigt hem.” De kläder
Signe fått på skolan användes av syskonen. Det isolerade torpet gjorde
att flickan inte träffade andra människor utan levde isolerad. Där förekom
både smuts och ohyra som gjorde hennes ”lif odrägligt” (Westbom, berättelse
1904). Sådana förhållanden inom familjen väckte inspektörernas medlidande
men var svåra att göra något åt. Att inspektören inte alltid träffade
den synskadade var inte helt ovanligt, orsakerna var flera. I exemplet ovan är
det avståndet och det dåliga väglaget som utgör hindret. I andra exempel är
den synskadade av någon anledning inte hemma. Detta hindrade dock inte
inspektören från att skaffa sig så noggranna uppgifter som möjligt genom att
fråga andra personer med någon kännedom om förhållandena. På dessa andrahandsuppgifter
sammanställdes åtskilliga beskrivningar av förhållandena.
Ytterligare ett exempel på behovet av speciella hem handlar om Maria,
som efter hemkomsten från blindskolan 1890, tycks ha haft det hyggligt
i sin familj. Så inträffade något som ändrade allt. Först dog modern
och efter en tid gifte fadern om sig. Den nya hustrun accepterade inte Maria
utan körde ”ögonblickligen den arma flickan på dörren utan mat eller
något annat, med utropet. Jag tål inte att se blinda i huset” (Westbom berättelse
1904). Uttalandet är minst sagt dramatiskt. Hur mycket inspektören
överdriver sin beskrivning är svårt att veta. I berättelsen nämndes inget
om hur fadern reagerade. Fortsättningen på berättelsen är dock mera klargörande.
Situationen räddades av en inspektor på platsen vilken tog hand
om Maria, ordnade ett rum samt lånade henne tjugofem kronor. Vid tiden
då inspektören hälsade på henne var hon ”ganska klen”. Hon måste ändå
själv sköta eldning, städning, laga mat och försörja sig själv. Rummet fick
hon hyresfritt samt tre liter mjölk i veckan.
Inspektören träffade även, kvinnor som klarade sig riktigt bra, vilket
jag betraktat som goda exempel. Utanför Seffle träffade han en kvinna som
försörjde sig på att göra korgar och borstar. Hon fick lite hjälp med försäljningen
och tjänade så pass bra att hon kunde lägga undan lite pengar.
Härmed bekräftades inspektörens uppfattning att kvinnorna måste få samma
yrkesutbildning som männen (Westbom, berättelse 1904). Traditionella
kvinnliga handarbeten kunde de inte leva av.
212