Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Dagboken utgör en viktig källa och ger oss kunskaper om hur människor
utanför Stockholm tog emot de döva eleverna, hur de reagerade och
gav uttryck för sina känslor. Det ger också fördjupad kunskap om hur Borg
såg på dövheten och sina elevers förmåga till inlärning och hur han själv
tänkte och agerade som lärare. Det var Borgs ord och uppfattningar som
kom till uttryck. En betydande del av det arbetet han lade ned under de
första åren handlade om upplysning och opinionsbildning, spridandet av
kunskaper om blinda och dövas bildbarhet och institutets uppgifter. Examinationerna
var en del av detta arbete. Ett annat skäl till resan var behovet
av ekonomiskt stöd samt rekrytering av elever. Antalet elever hade inte
ökat i den takt som var förväntad. Enligt det reglemente som fanns skulle
ända upp till femtio elever mottas, ett antal man inte kom upp till förrän
1835 (Nyström 1900−1908:345, hf VI).
Borg hade fått flera exempel på den misstänksamhet som fanns mot
hans institut från en okunnig allmänhet och även på motstånd från de
döva barnens föräldrar. Något måste göras. På våren 1811 meddelade Borg
direktionen för institutet att han tänkte göra en resa ut på landet med några
av eleverna, vilket Drottningen godkände. Resan gjorde han för:
...att undervisa barnen, att härda dem samt att äfven förtaga en
viss fördomsfull opinion hos den oupplystare allmänheten [...]
(Han tänkte vid midsommartid) med alla vid Institutet varande
gossar anställa en resa till fots, hvarvid han utsett för sin resplan
de provinser, som ligga omkring Mälaren och däruti bese Eskilstuna
Manufakturier, Hellefors Gjuterier och Järnverk, Canal-
och Slussverket vid Skansen uppåt Bergslagen, Skultuna Mässsingbruk,
Västerås, Sala Silfververk samt Upsala Lärosäte” (Nyström
1900−1908:257, hf IV).
Vid tiden för resan 1811 fanns det vid institutet cirka tjugofem döva elever
varav åtta kvinnor, samt sju blinda elever varav tre kvinnor. Borg valde
att endast ta med döva pojkar. De elva döva eleverna, alla pojkar och män,
vilka enligt dagboken följde med på resan var: ”...Faxén, Uggla, Ekmanson,
mera för sig komne Elever; Ericson, Hansson, Vittver, Gellin, Wångblad
och Jönsson, Bondebarn; samt Kysel och Lagerqvist...”. Att inte alla
136