Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll – en slutdiskussion
I vissa avseenden kan särskiljandet också betraktas som ett steg mot anpassning
och integrering till exempel genom uppfostran, återuppfostran
och utbildning av personer med funktionshinder, med målet att de skulle
kunna försörja sig själva. Litet talar för att det handlade om någon medveten
eller omedveten negativ vilja att skada, trots att människor särbehandlades
och diskriminerades. Detta strukturella förhållande av underordning
råder även i dagens samhälle. Samtidigt förekom enskilda övergrepp, dålig
behandling och en nedlåtande syn inom institutionerna och i samhället
i stort. I Sverige kom införandet av steriliseringslagen att drabba många
personer med funktionshinder, främst kvinnorna (Runcis 1998). Nazisternas
ideologiska dödande av personer med funktionshinder skall inte jämföras
men inte heller glömmas.
Blinddiskursens dubbla betoning av omsorg och kontroll släppte inte
eleverna efter att de lämnat utbildningen. Kontrollen tog sig en ny form
i inspektionen. Från 1903 besökte speciellt utsedda reseinspektörer synskadade/blinda
i deras bostäder för att ”sorgfälligt undersöka de blindas behof
och ställning” (instruktionen 1904). I undersökningen har jag följt några av
de tolv inspektörerna under den studerade tiden. I deras texter (rapporter
och berättelser) har jag sökt gemensamma och skiljaktiga teman som klargjort
inspektörernas föreställningar och människosyn. Skillnaderna mellan
manliga och kvinnliga inspektörer har varit små. De verkade i en gemensam
blinddiskurs och rapporterna är intertextuellt påverkade av varandra. En fråga
som var svår att bedöma för inspektörerna var hur fattiga de blinda var
och hur de klarade av att försörja sig. Inspektörernas bedömningar av fattigdomen
varierade i hög grad. Samtidigt var fattigdomen något man tog för
givet, den fanns överallt i samhället och var inget som enbart berörde synskadade/blinda
eller andra personer med funktionshinder. I detta avseende
kunde stödet till blinda vara bättre än för många andra fattiga.
Inspektörerna ansåg att allmänhetens okunskaper och oförståelse för
blindas förhållanden och även anhörigas ovilja att stödja avsevärt försvårade
deras tillvaro. Utan tvekan var kvinnorna de mest utsatta och man anar
att inspektörerna dolde att blinda kvinnor kunde ha det mycket svårt och
riskerade att utnyttjas sexuellt inom familjen eller av andra anhöriga. Därför
strävade inspektörerna efter att ordna alternativa boenden för de mest
utsatta kvinnorna.
281