Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Hur hade man tänkt vid blindskolorna och inom blindsaken när man
valde blindyrken? Var sysselsättning redan från början viktigare än full försörjning?
Mycket talar för det, inte minst beträffande kvinnorna. Hur kunde
man tro att synskadade som egna företagare skulle klara hela produktionskedjan,
från anskaffning av råmaterial, verktyg för tillverkningen,
verkstadsutrymmen och en hygglig bostad, transporter av råvaror till försäljningen
av de tillverkade produkterna. I varje länk i kedjan uppstod problem
beroende av olika samverkande faktorer och brist på ekonomiska resurser.
Ingen hade ett övergripande ansvar utan synskadade fick själva organisera
sitt arbete efter bästa förmåga. Till detta kom fattigdomen, det
största hindret och grunden till flertalet övriga problem som kunde uppst å.
Ett svar på frågan finns i föreställningen att blindsaken aldrig riktigt
trodde på att synskadade/blinda skulle kunna bli helt självförsörjande utan
allmänhetens och den riktade filantropins stöd. Att de filantropiska organisationerna
behövdes kan tolkas som ett misslyckande, ett resultat av den
ogenomtänkta planen där problemen att försörja sig på blindyrkena var inbyggda
i strukturen.
Det skapade beroendet av enskilda filantropers och organisationers
stöd kan ha fördröjt att mera genomgripande samhällsåtgärder vidtogs.
Ett argument som framförs även i dag. Filantropiska organisationer som
De blindas väl och enskildas initiativ, till exempel fröken Anna Wikströms
hantverksskola i Uppsala fick trots allt betydelse för enskilda synskadade,
likaså hennes generositet med att dela ut enskilda bidrag. Det var ett tämligen
nyckfullt system som inte ifrågasatte klassmässiga förhållanden och
sociala klyftor i samhället.
De Blindas Förening, bildad och ledd av blinda, hade en liknande agenda
som de filantropiska organisationerna men utifrån ett annat viktigt perspektiv,
den egna erfarenheten av hur svårt det var att försörja sig på blindyrkena.
Och här var det blinda som själva styrde. Redan från starten hade
föreningen en sjukkassa för sina arbetande medlemmar. Föreningen gick
i sitt agerande försiktigt fram i sina krav på förbättringar, man ville inte
framstå som revolutionära. Någon enstaka gång uttalade sig en inspektör
om att blindas föreningar ställde allt för höga krav och använde sig av
brösttoner, men överlag var inspektörerna positiva till verksamheten. En
central roll i stödet till före detta elever hade direktionen för blindskolan
på Tomteboda tack vara sina fonder.
248