Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
…umgänget utanför skolan var av största betydelse för de blindas
utveckling och därav beroende arbetsmöjligheter […] Samvaron
med andra ger de blinda rika tillfällen att motverka en
tyngande och förlamande isolering (Ek 1938:51).
De dominerande yrkena som lärdes ut vid hantverksskolan var borstbinderi
och korgmakeri, de klassiska blindyrkena i Sverige och andra länder.
Även tillverkning av mattor med mera förekom. Några timmar i veckan
ägnades åt läsning och skrivning av punktskrift samt sång (Ek 1938:49ff).
Både män och kvinnor lärde sig ett eller ibland båda yrkena vid hantverksskolan
och provade även på andra arbeten. Konkurrensen om platserna var
tidvis stor. Ansökan om inträde gjordes på speciella formulär med bifogande
av ekonomisk ansvarsförbindelse. En vanlig garant var fattigvårdsstyrelsen
vilket visar de sökandes brist på egna ekonomiska tillgångar. Andra garanter
var företag som betalade för sina skadade arbetares omskolning. Ett
exempel är Aktiebolaget Gellivare Malmfält som ansökte om inträde för
Karl som blivit blind vid bergssprängning i Malmberget, vilket beviljades
(Styrelseprotokoll 1899 A II).
Fram till 1905 hade åttioåtta kvinnor utbildats vid skolan i Kristinehamn
därefter mottogs enbart män (Ek 1938:55). Till hantverksskolan i
Kristinehamn kom i stället blinda manliga elever som gått färdigt utbildningen
vid institutet på Tomteboda för att få fördjupade yrkeskunskaper.
Kvinnorna hänvisades till Hantverksskolan för blinda kvinnor i Uppsala.
Den hade startat samma höst som hantverksskolan i Kristinehamn. Initiativtagare
var fröken Anna Wikström (1854−1919) som med egna medel
grundade skolan. Den förlades till Uppsala som hon ansåg vara en lämpligare
plats för kvinnor än storstaden Stockholm, där hon själv bodde. Antalet
elever varierade från de första årens fem till som mest tjugotre elever.
Tillsammans hade sjuhundraåttionio kvinnor fått någon utbildning och
skydd vid hantverksskolan innan den lades ned 1935 och verksamheten
flyttades till Växjö (Ek 1938:69).
Hantverksskolan i Uppsala fick en annan karaktär än i Kristinehamn
och hade även som syfte att vara ett skyddshem för kvinnor, eftersom de
ansågs vara mera utsatta än män. Även om Anna Wikström inte själv sköt-
191