Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
Inspektörerna bedömde behoven av stöd
En av inspektörernas viktigaste uppgifter var att undersöka vilka ekonomiska
och materiella behov synskadade hade. Genom inspektörerna kunde
också en del av stödverksamheten samordnas mellan bidragsgivarna. 70
Frågan om vilka som ansågs värda stöd och vilka som hade största behoven
hörde till inspektörernas uppgift att avgöra. Samtidigt var det upp till varje
synskadad individ att ta initiativet att ansöka om bidrag från de olika organisationerna.
Medan några var tämligen energiska i sökandet av bidrag
gjorde andra inga försök trots skriande behov, något som inspektörerna ibland
tolkade som stolthet och en viss myndighetsrädsla. Ödmjukhet under
svåra förhållanden var något inspektörerna beundrade.
Utifrån inspektörernas rapporter kan hela blindsaken uppfattas som en
missionsverksamhet med mer eller mindre uttalade humanistiska, kristna
och sociala motiv. Inspektören Thurén (berättelse 1905) använder begreppet
”blindmissionen”. Den kristna/humanistiska synen på människan var
en drivkraft inte minst bland enskilda aktörer som benämndes varmhjärtade
människovänner av inspektörerna. Även bidrag från enskilda personer,
utanför organisationerna, var ett gott stöd och gjorde det möjligt för flera
vuxna synskadade att få yrkesutbildning. Grosshandlaren W. bekostade
till exempel en tvåårig kurs för Albert (född 1870 och blind av olyckshändelse
1907) vid hantverksskolan i Kristinehamn (Thurén, berättelse 1905).
Bedömningen av behoven gjordes på olika grunder och framstår i efterhand
som tämligen godtyckliga. Några ansågs vara värda stöd därför att
de var skötsamma, andra på grund av ren nöd. På Johan och hans familj,
fru och fyra barn, varav två arbetade och betalade för att bo hemma, gick
det ingen nöd enligt inspektören, men ”Af alla tecken att döma är han en
man, som på grund af flit, duglighet och sparsamhet förtjänar att hågkommas”
(Thurén, berättelse 1904). Här är det snarast frågan om en uppmuntran
än ett livsuppehållande stöd som i andra exempel.
Thurén träffade även Valfrid (född 1862 och blind vid 12 års ålder) som
bodde hos sin åldrige fader, modern var död. Där disponerade han ett rum
som användes till både vardagsrum, sovrum och verkstad. Han fick stöd
från flera organisationer och från kommunen, fyrtiotvå kronor året från
70 Jag har inte undersökt enskilda filantropiska organisationers bidragsverksamhet
(se Förhammar 2000).
249