Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Vetenskapens blick och problematiseringen
blind kvinna med fingrarna kunde skilja färgerna blått och grönt. Detta
hade sin rationella förklararing i att dessa färger hade olika kornighet varför
ytorna skilde sig åt, vilket framgick av den artikel Martin läst (1777:8).
Att Pehr använde känseln i fingertopparna var uppenbart, men vad var
det som hände, hur överfördes intrycken från föremålet till den blindes
hjärna? På de spelkort som användes hade man ”... utrönt vissa intryck,
gjorda med naglarna, dem han sjelf påstådt, at medspelarna ditsatt ...”.
(Martin 1777:6f). Martin måste här ha misstänkt något fusk. Samtidigt
pekar han på att det hårda arbete som Pehr höll på med kan ha gjort hans
fingrar okänsligare. Och Martin skriver ”...så kan hända at denne mannens
öfriga hårda arbete hindrat dess goda känsla, at stiga til ännu högre och synens
förlust bättre ersättande fullkomlighet… (Martin 1777:125). Martin
noterade vad som senare skulle bli den viktigaste tillgången i undervisningen
av blinda, den taktila förmågan vilket var förutsättningen som möjliggjorde
läsning av upphöjd skrift.
Inbillningskraftens betydelse
Blinda ansågs även ha en mera utvecklad ”inbillningskraft” än andra, enligt
Martin, alltså mera fantasi och bättre tolkningsförmåga. Därför kunde
de lättare föreställa sig hur något var till formen. Martin tar som exempel
en blind skulptör, vid namn Ganibasius. Denne var känd för sin förmåga
att endast efter att ha berört ett föremål kunna avbilda det i lera. Martin
skriver ”Således blev hos denne icke allenast ersättning gifven med en
god känsla, som hos de förra (Pehr), utan och med en lifligare inbillningskraft”
(Martin 1777:8).
Också intelligensen kunde bli en god kompensation för blindheten
menade Martin. Som exempel tar han den på 1700-talet berömde engelska
matematikern och professorn vid Cambridge, Nicolas Saunderson
(1682−1739). (Uppgiften hade Martin hämtat från Biographia Britannica.)
Saunderson blev vid ett års ålder blind av smittkoppor, samma orsak som
gjorde Pehr och många andra blinda. Samtidigt förklarar han den taktila
förmågan med att känseln och hudens nervbanor stod i direkt kontakt
med hjärnan. Han pekar också på betydelsen av händernas och fingrarnas
utformning med deras stora rörlighet och förmåga att gripa om föremål
samt känna värme, kyla, fukt och torrhet (Martin 1777:114).
85