Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Inledning
digare publicerad i bokform). 1 Dessa kapitel handlar om tidsperioden 1750
–1820 (Olsson 1999). I den här avhandlingen tillkommer ytterligare en undersökning,
som omfattar slutet av 1800-talet fram till 1930.
Kapitel två handlar om folkliga synsätt på funktionshindrade, till exempel
om det mycket annorlunda barnet som inte utvecklades normalt,
den så kallade bortbytingen, samt föreställningar om lytens uppkomst. I
det tredje kapitlet presenteras 1700-talets vetenskapliga uppfattningar om
personer med funktionshinder, med den tidens begrepp krymplingar, dövstumma
och blinda. Berättelser om några individuella levnadsöden utgör
en viktig del av källmaterialet. Även om det inte är möjligt att dra någon
skarp gräns mellan vetenskapliga och folkliga föreställningar och förklaringar
till förekomsten av funktionshinder har jag här valt att försöka skilja
dessa synsätt åt.
I det fjärde kapitlet, som tidsmässigt rör 1800-talets första årtionden,
behandlas den organiserade utbildningen i Sverige av personer med funktionshinder.
Utbildningen omfattade till en början enbart blinda och dövstumma.
Här ställer jag även frågan: Vilka gamla eller nya föreställningar
och samhällsfaktorer möjliggjorde etableringen av en speciell utbildning
för döva och blinda vid denna tid och hur gick detta till i praktiken?
Kapitel fem behandlar den så kallade ”blindsaken”, det vill säga diskursen
om synskadade/blinda, men också deras vardagsverklighet och levnadsförhållanden.
Under det sista årtiondet av 1800-talet och början av
1900-talet hade utbildning och yrkesträning av personer med funktionshinder
fått en fast organisatorisk form för dem som ansågs vara arbetsföra.
Ledande aktörer inom synskadeområdet ville nu veta hur resultatet blivit
av undervisning och yrkesutbildning varför man initierade en omfattande
rese- och inspektörsverksamhet. Den fråga ledarna för blindsaken ställde
sig är också min: I vilken grad kunde blinda/synskadade försörja sig själva
med den yrkesutbildning de fått vid blindskolorna?
Medlet som valdes av de ansvariga för att få svar på frågorna blev inspektionen.
Blindinspektörerna, eller reseinspektörerna som de kom att kallas,
1 Avsnittet om folkliga föreställningar har tidigare publicerats i Tideman,
Magnus (2000) red., Handikapp, synsätt, principer, perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
15