Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Vetenskapens blick och problematiseringen
plifiera och diskutera några berättelser om enskilda personer. Vad jag vill
tydliggöra är hur föreställningar och praktiker, de konkreta levnadsförhållandena
och samverkande faktorer som klass, kön, ålder, sexualitet och
funktionshinder skapade specifika föreställningar om människor. Är funktionsnedsättning/funktionshinder
en exploaterande faktor som de övriga?
Reyes och Mulinaris (2005) ser inte funktionsförmåga som en sådan egen
dimension, däremot som något stigmatiserande.
Frågan har först under senare år uppmärksammats av handikappforskare
bland annat genom en antologi av Lars Grönvik och Mårten Söder
(2008). I boken argumenteras för att funktionshinder har ett jämförbart
intersektionellt värde som klass, kön, sexualitet, ålder etcetera. Ett flertal
samverkande faktorer är alltid verkande i alla mänskliga sammanhang.
Vad faktorn funktionsnedsättning/funktionshinder innebär för föreställningarna
och praktiken diskuteras i följande individuella exempel om två
”krymplingars” skador och levnadsförhållanden hämtade från artiklar publicerade
i vetenskapsakademins skriftserie.
Man kan ställa frågan varför några läkare lade ned tid och kraft på att
undersöka och skriva om några ”krymplingars” skador och levnadsförhållanden.
Svaret finns att söka i den kultur de var en del av och främst i deras
utbildning. Artikelförfattarna tillhörde en liten elit, ett brödraskap av
välutbildade akademiker. Den som fått sådana möjligheter ansågs också ha
skyldigheter att förmedla kunskaperna vidare till nytta för landet.
I en artikel i Lärda tidningar 1746 refererades till Linné som säger sig
vilja ”... lära sina Auditores at känna allehanda saker, som Fäderneslandet
frambringar ...” (Fries 1924:6). Framför allt var det viktigt att känna till sådant
som var av praktiskt och ekonomiskt intresse för hushållet och näringarna.
Universitetsutbildade som flyttade ut på landet hade ett speciellt
ansvar att föra sina kunskaper vidare till sockenborna. Och dessutom borde
de skicka sina iakttagelser av allt ”märkvärdigt” de sett till vetenskapsakademien
(Fries 1924:6) och det är exakt vad de båda läkarkollegorna Erik
Acharius och Johan Westring gjorde när de i handlingarna beskrev två
krymplingars liv i 1700-talets Sverige och satte in detta i ett socialt, kulturellt
och samhälleligt sammanhang.
61