Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
En av de duktigaste döva eleverna var den 18-årige Johan C. Faxén
som vid denna tid redan fått flera priser av Kungl. Målar- och Bildhuggare-Academien
för sina målningar och teckningar. Nu fick han tillfälle att
ge drottningen en av sina bilder. Att eleverna sågs som olyckliga, speciellt
utan utbildning, är som tidigare nämnts en återkommande tankefigur och
något Borg gärna lyfter fram. Han iscensätter en tragedi och utlovar samtidigt
ett lyckligt slut. Diskursen blir en dramaturgi där det högsta målet för
döva elever är att förstå kristendomens innebörd och ”Själens egenskaper”.
Speciellt vid examinationen av de döva eleverna spelade Borg medvetet på
publikens känslor och den anonyma skriver:
Ingen Scen ur det mäst rörande skådespel kan wara så wackert,
som den rörda blick, den sorgliga min, hvarmed de olycklige
tecknade ordet ’Döfstum’, men också ingen dödlig handling
så skön, ingen geste så lyftande och glad som den, med hvilken
de tecknade ’tacksamhet’. Med tåradt öga blickade de wid detta
ord på sin lärare, fattade dess hand, kysste och tryckte den häftigt
till sitt hjert. Barnen hade lärt sig utsäga flera bokstäfver och
äfven sammansatta ord. Alla uttalte ordet Pappa rent, och logo
så godt och närmade sig wid detta ord så förtroligt intill sin Lärare
(Anonym berättare i Johansson 1974:17f).
Borg hade i denna situation full kontroll över examinationen av de döva
eleverna. Han var den ende som kunde tolka deras svar och förmedla dem
vidare till publiken. Åskådarna kunde möjligen tolka kroppsspråket och
mimiken. Att mycket av examinationen var väl inövad framgår av brevskrivarens
berättelse. Eleverna blickar mot sin lärare, tar hans hand, kysser den
och uttalar ordet ”pappa”. Att Borg lärt dem detta ord är ingen tillfällighet.
Han såg sig själv som elevernas far och åtskilliga hyllningsdikter, under
årens lopp, tillägnades också ”Pappa Borg” som eleverna brukade kalla sin
lärare i skrivna tillönskningar (P. A. Borg. KB Handskriftssamling). Elevernas
förtroende för sin lärare verkar äkta och är väl synligt under Borgs
verksamhetsperiod. De befann sig också i en beroendeställning till honom.
Det verkar faktiskt som om han även regisserat elevernas minspel. Den
sorgliga min som följde med tecknet ”döfstum” torde ha varit inövad. Mi-
130