Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Flera av eleverna blev hantverkare/lärare vid institutet och stannade i
några fall kvar hos Borg i många år. Johan Christian Faxén är ett sådant
exempel. Redan från början visade han sig vara en begåvad elev och blev,
som tidigare framgått, skicklig i teckning, vilket han också fick pris för
av Kongl. Målare- och Bildh-Academien (Nyström 1900−1908:179, hf III).
Fram till 1817 då han utskrevs hade han lärt sig ett flertal ”yrken”, snickeri,
måleri och glasmästeri. Efter att ha arbetat utanför institutet några år återkom
Faxén 1829 som gårdssnickare, ett arbete han hade till 1840. Med några
andra elever fick han motta nattvarden i Skeppsholmens kyrka 1828 och
i juni året därpå gifte han sig.
Pär Jönsson från Skepparlöfs församling som inte höll på att få komma
till institutet utskrevs 1821, varefter han en kort tid undervisade yngre kamrater
i bleckslageri. Samma år på hösten flyttade han till hemförsamlingen.
Efter en tid gick han till sjöss och kom till Visby där han fortsatte med
bleckslagaryrket och fick gesällbrev. På grund av en skuld tvingades han
lämna Visby och resa till Stockholm där han fick arbete som bleckslagare.
Den första döva eleven Clas Ekmansson anmäldes till institutet som
fattig. Familjens förhållanden hade försvårats av att fadern rymt från hustrun
och de fyra barnen. Endast med ett ord i matrikeln, ”Skomakare”,
får vi en antydan om vilket yrke han lärt. Han utskrevs från utbildningen
1817 men var kvar hos Borg till 1820 då han tog hyra som ”Cajutvakt med
lön...” och följde en kapten bland annat till Amerika.
Per Olof Ericsson och Nils Wittver kom att bli anställda av Borg som
hantverkare och lärare. Ericsson hade blivit ”döfstum” på grund av slag när
han var lite över ett år gammal. Han skrevs ut från institutet 1821 men blev
anställd av Borg som skomakare. 1826 begick han för första gången ”Herrens
Nattvard” i Skeppsholms kyrka och arbetade sedan från 1827 hos en
överkommisarie Åman till sin död i kolera 1834. Även Wittver skrevs ut
1821 men ”emottogs i Stiftarens egen wård att såsom Skräddare begagnas”.
1822 flyttade han till Rosenbergs kungsgård där han blev gipsmarmorerare.
1829 återvände han till Skara där han var född för att arbeta som skräddare.
Han återvände dock till Stockholm för att några år arbeta hos klädesfabrikören
Öberg. Detta arbete lämnade Wittver 1839. Han dog i Dalarna 1843.
150