Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
drog till den oro, för att inte säga anarki och motstånd, som utbröt vid institutet.
Det praktiska arbetet hade varit en viktig del i den sammanhållande
ordning Borg hade skapat.
Castbergs syn på dövas undervisning framgår av en liten skrift med titeln
”Om nödvän-digheten af Undervisnings-Anstalter för Döfstumma” som
samtidigt var en inbjudan till examination av eleverna den 19 april 1818, i
Stockholm. Motivet för att inrätta särskilda av staten eller välgörenheten
finansierade anstalter för döva var det obildade tillstånd dessa befann sig i
på grund av dövheten. Bristen på hörsel hindrade en naturlig språkutveckling,
vilket är en förutsättning för den intellektuella och den moraliska utvecklingen,
menade Castberg. Han tog dock avstånd från de mest extrema
åsikterna om döva som placerade dem under djurens nivå (Castberg 1818).
Flertalet döva befann sig enligt Castberg över djurens nivå men under
den hörande människans. Utan undervisning lär de sig endast den lägsta graden
av moral, de blir därför lätt missmodiga och misstänksamma mot andra
och har svårt att tåla motgångar något han ser ”…hos de flesta döfstumma
i den sämre klassen af menniskor och i mindre väl inrättade offentliga Institut”
(Castberg 1818:8) och riktar sin kritik mot Borg. Castberg ger uttryck
för ett närmast klassmässigt förakt mot människor och kritiserar samtidigt
Borgs undervisningsmetoder. Även om döva inte skall jämföras med djur har
Castberg ändå ett nedsättande synsätt vilket framkommer i att han ser
…den döfstumme i hans råa tillstånd. Han känner ingen annan
rätt fullkomligt än den starkares, han mäter sina krafter endast
med det som motsätter sig hans begär; rätt och pligt äro begrepp,
som aldrig kunna uppstå hos honom (Castberg 1818:8).
Castberg menade att den döve måste tyglas och uppfostras med bestämdhet.
Endast detta motiverade statens ekonomiska bidrag till dövas undervisning,
ja även till övriga barns undervisning. I en jämförelse framstår
Borg som mera prövande och betydligt humanare i synen på och behandling
av eleverna. Enligt Castberg har den döve, trots att han föddes med
samma själsförmögenheter som andra, knappast något rättsmedvetande,
vilket ytterligare motiverade en speciell och sträng uppfostran. Därigenom
172