Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
till det bättre” (Westbom, berättelse 1904). Här var det även platsen, kaféet
som utgjorde en olämplig miljö. De för blindsaken oacceptabla arbetena
förknippades med omoral, dålig karaktär och att befinna sig på fel plats.
Vad som komplicerar bilden var att allt musicerande inte uppfattades
som negativt, tvärtom. Tillhörde man en sånggrupp av blinda eller spelade
i kyrkorna, accepterades verksamheten. Det var gatumusicerandet, försäljningen
av visor, positivspelande och kringströvandet, då blinda befann sig
på offentliga platser, som väckte den största moraliska indignationen och
farhågorna. Ett ytterligare dilemma var att musikutbildning ingick som
en inte oväsentlig del av utbildningen vid institutet på Tomteboda, vilket
gjorde inställningen till musikutövningen motsägelsefull. Flera blinda blev
pianostämmare, ett yrke som respekterades.
Rebellerna
I källorna framträder några personer som inte går blindsakens väg utan väljer
sin egen. Dessa personer betraktar jag med ett begrepp från Mårten Söder
(1990) som rebeller som gjorde motstånd mot blinddiskursen. De sökte
egna lösningar för att överleva, främst av ekonomiskt tvång men även för
att man inte delade blindsakens uppfattning om lämpliga yrken. En av de,
enligt flera inspektörer, mera avskräckande exemplen var den man Gustaf
Ek och andra inspektörer träffade vid sina inspektionsresor. Jag har redan
nämnt hans namn, Anton Hjalmar Wide (född 1874), 69 boende i Sundsvall.
Wide blev blind vid sex års ålder då han stack en passare i ena ögat
med påföljande inflammation. Inspektören Ek inleder sin berättelse med
orden ”Egendomligt nog fann jag Wide hemma”, vilket visar att Ek kände
väl till honom. Wide reste en stor del av året runt med sin gamle far
som ledsagare. Han spelade positiv, sjunger och ”säljer sina tarvliga visor
om dagshändelserna” skriver Ek. Denna kraftfulla markering ställde han i
kontrast till sin uppfattning att ”Wide är en mycket begåvad person men
tyvärr en riktig bohemnatur” (Ek, berättelse 1919).
I stället för att arbeta med det hederliga yrke han lärt sig vid blindskolan
ägnade sig Wide i stället åt den lättare affärsverksamheten för att slippa un-
69 Hjalmar Wide var vida känd och aktiv inom blindområdet varför det här inte
finns anledning till anonymisering, tvärtom.
231