Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Ärftlig blindhet var en realitet och förekom i åtskilliga familjer med flera
blinda barn, vilket noggrant redovisades av inspektörerna. Som tidigare
nämnts togs frågan om arvshygien upp av en av inspektörerna, Herman, i
hans rapport 1909. Han hade träffat många som ansåg att blinda kvinnor
överhuvudtaget inte borde föda barn och ”att under inga omständigheter
någon som helst förbindelse med blind kvinna finge ske, utan det skulle
anses som brott och straffas”. Om detta ville inspektören underrätta sin
uppdragsgivare, direktionen, om. Han tycks själv ha accepterat detta synsätt
samtidigt som han var mycket välvilligt inställd till synskadade och beundrade
deras strävanden.
Inspektörernas sociala och kulturella förankring i en borgerlig tillhörighet
präglade betraktelsesättet. Alla var de en del av borgerligheten. Endast
inspektören Hjalmar Höglund skiljde sig något genom att vara den ende
som själv var synskadad. I redogörelserna för enskilda blindas liv och levnadsförhållanden
tvekade de inte att ge detaljerade beskrivningar av den
moraliska karaktären, både hos den blinde och dennes anhöriga. En hel del
förnedrande uttryck användes men var inte avsedda för en allmänhet utan
enbart för blindsakens egna organisationer, däribland De blindas förenings
ledare. Få blinda hade läst rapporterna som för övrigt var handskrivna och
maskinskrivna i svartskrift. Det borde ha varit möjligt att översätta rapporterna
till punktskrift, vilket kan ha gjorts då blinda satt i styrelsen för
direktionen på Tomteboda. Alternativt gjordes muntliga föredragningar.
Inget talar för att de föreställningar som kom till uttryck och de åtgärder
som vidtogs hade något annat än goda avsikter. Klass- och könstänkandet
innebar dock en moralisk förkastelse av det som uppfattades som
felaktiga sätt att leva och försörja sig på, varför blindsakens fördömanden
kunde vara hårda. Inte minst gällde detta sådant som bröt mot det normativa,
till exempel blindas kringvandrande, försäljning av visor och musicerande
på offentliga platser. Samtidigt fanns hela tiden uppdragets mål klart
uttryckt bland inspektörerna, vilket var att förbättra synskadades/blindas
möjligheter att försörja sig själva på sina arbeten. Inspektörernas rapporter
visar att detta var närmast omöjligt, framför allt för blinda kvinnor.
De generellt manliga arbetena borstbindning och korgmakare, som
också en del kvinnor lärde sig, ansågs av inspektörerna vara för hårda för
dessa. Kvinnor betraktades även som olämpliga försäljare, då man menade
282