Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Ett annat exempel på en blind som önskade studera vidare för att bli lärare
var Knut Oskar Lindkvist (född 1885) i Kosta. Åren 1906 till 1910 gick
han på blindinstitutet. Vid inspektören Anna Didoff besök hos honom 1923
antecknade hon som yrke i berättelsen, ”Folkskollärare” och skriver samtidigt
att Lindkvist för närvarande inte hade anställning vid någon folkskola.
Han hade med början 1906 och därefter upprepade gånger gjort ansökningar
till regeringen och fick tillåtelse att gå tre år vid lärarseminariet. Om
han verkligen fick någon lärartjänst är oklart. Han ägnade sig vid denna tid
åt privatundervisning och var ordförande i Kronobergs läns blindförening.
Han gifte sig 1920 med en lärarinna. De bodde vid inspektörens besök i ett
eget hus och hade en seende pojke (Didoff, berättelse 1923).
Olämpliga yrken och felaktiga inkomstkällor
Blindsaken innebar både en möjlighet och en begränsning på grund av en
dominerande diskurs om blindas yrkesutbildning. Det fanns en tvekan
inom blindsaken att konkretisera nya yrkesområden. Alla yrken eller sysselsättningar
var inte heller acceptabla för blindsaken. Det var sådana yrken
som skapade osäkerhet och uppfattades ligga på gränsen mellan arbete
och tiggeri. Denna gräns sågs som en viktig skiljelinje mellan skötsamma
arbetande blinda och de vagabonderande, mindre skötsamma blinda.
Skötsamhetsdiskursen hade stor betydelse för folkrörelserna, inte minst
inom fackföreningarna där man förväntade sig ett skötsamt och nyktert
uppträdande (se Ambjörnsson 1988:97). Redan Pär Aron Borg hade markerat
en skiljelinje genom att ge sina elever uniformer för att undvika att
de togs för kringvandrande tiggare.
Arbete och självförsörjning var betydelsefulla sociala markörer i synen
på blinda och den kollektiva respektabiliteten. De yrken eller sysselsättningar
som inte accepterades var gatumusiker, positivhalare, gatusångare
och visförsäljare. Denna verksamhet sågs som förtäckt tiggeri och det retsamma
var att dessa verksamheter inte sällan gav bättre inkomster än blindyrkena.
Redan vid Westboms första resa fann han flera exempel på felaktiga
sätt att försörja sig på. I Göteborg träffade han Ivan (född 1879), halvblind
vid ett halvt års ålder, hade nu ledsyn. Han arbetade vanligen på
blindskolans verkstad i Göteborg. Under ferietiden ägnade han sig åt att
spela fiol ”på kaféer o.d. hvilket ingalunda är ägnat utbilda hans karaktär
230