Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
ser har för honom blivit det obehagligaste momentet” (Höglund, berättelse
1915). Omgivningen trodde enligt inspektörerna att han simulerade för
att få fattigvårdsunderstöd.
Det inträffade även att elever blev utskrivna från blindskolan på grund
av god syn. Frida (född 1895) hade varit elev vid blindinstitutet mellan
1908−1912 men blev sedan utskriven då hon såg bra. Tidvis arbetade hon
som tjänarinna. Inspektören Hjalmar Höglund hade henne ändå med på
sin lista och gjorde ett besök 1915, okunnig om hennes synförmåga. Han
fick använda en hel dag för att besöka hennes avsides belägna hem, vilket
han ångrar. Hon såg för bra för att få ett besök.
Höglund var själv synskadad och förstod den speciella problematiken.
Han skriver att Frida intar ett ”mellanläge mellan blind och seende, och
det läget har sina särskilda avigsidor” (Höglund, rapport 1915). Inspektören
uppfattade att hon själv ansåg sig tillhöra de blinda. Även hennes omgivning
uppfattade Frida som blind och hon kallades för ”Blinda Frida. Hennes
synnedsättning betraktades dock av andra främst som nedsatt arbetsförmåga
och grannarna menade att hon bara kunde få ”sekunda tjänster”
enligt vad inspektören hörde berättas (Höglund, berättelse 1915). Sådana
arbeten avsåg mindre lönande tjänster.
Begreppet ledsyn är betydelsefullt och väcker liknande frågor som ovan.
Det innebär att en person kan ”vägleda sig” hyggligt, vilket betyder att hon
kunde förflytta sig själv mer eller mindre utan hjälp av andra. Också ledsynen
varierar och blir föremål för gradering. Anna (född 1865) föddes med
svaga ögon på grund av inflammation. Hon hade dock ”god ledsyn” enligt
inspektören. Att betecknas som ”halfblind” torde betyda att ledsynen
är tämligen god. Ivar född 1879 blev halvblind vid sex månaders ålder och
kunde 1903 ”vägleda sig”. Albert (född 1899) hade fått utbildning till borstbindare.
Han hade alltid haft ”svaga ögon men har mycket god ledsyn och
står på gränsen till de seende” skriver inspektören Oscar Thurén (berättelse
1927−1928).
Blindsakens aktörer och inspektörernas uppdrag
Efter att ha klargjort något av komplexiteten i hur man definierade och betecknade
personer med nedsatt synförmåga och blindhet tar jag i detta avsnitt
upp själva uppdraget och aktörerna bakom detta. Tanken på att under-
197