Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
bedömning grundas även på de faror som kunde drabba kvinnorna eller
”flickorna” vilka lätt ”…dukade under och blef nervös genom detta ständig
a tänkande på arbetet, hvilket den seende slipper ifrån” (Westbom, rapport
1904). Att blinda, både kvinnor och män lättare än seende hamnade i
grubblerier verkar ha varit en realitet men också en återkommande tankefigur
bland inspektörerna och i blinddiskursen.
Behov av skydd för blinda kvinnor
Blinda kvinnor sågs som ett speciellt problem på grund av att de ansågs
vara mera utsatta i ett samhälle dominerat av männen. De mest skyddslösa
var kvinnor som levde under fattiga förhållanden utan ordentliga hem.
Westbom skriver att:
Mitt hjärta röres till innerligt medlidande och deltagande för
de flickor, som sakna hem eller halva dåliga sådana. Präktiga
och dugliga flickor skola långsamt täras bort i brist på vård eller
hjälp (Westbom, rapport 1904).
Inspektören ger här uttryck för sitt medlidande men nöjer sig inte med
detta. Han föreslår i sin rapport till direktionen att speciella hem inrättas
för blinda flickor. Detta var något åtskilliga kvinnor själva kunde tänka sig
enligt Westbom, vilket kom till uttryck genom ord som ”O, hvilken lycka
för oss, om något sådant kunde hända” (Westbom, rapport 1904). Skyddstanken
framträder ibland starkare än önskan om att kvinnorna skall kunna
leva på sina arbetsinkomster. I rapporten beskrev Westbom några enskilda
exempel på behovet av alternativa hem i form av arbetshem och kolonier
bestående av ett mindre antal kvinnor. Signe som bodde hos sina föräldrar
var i behov av ett bättre hem. Hennes situation beskrevs av en handlare
som kände till hennes förhållanden. Signe bodde:
… långt inne i en skog, och då min skjutskarl ej ville skjutsa i
dessa snart sagt, obanade vägar och jag därtill måste ro över en sjö,
anstod jag för denna gång från besöket och fick istället en redogörelse
af en handlare i närheten, huvars blinda dotter varit skolkamrat
med ovannämnda Signe (Westbom, berättelse 1904).
211