Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
sig en berättelse som hjälper oss att förstå. Under 1700-talet blev den vetenskapliga
bilden ett centralt inslag i vetenskapsakademins handlingar.
Det går inte att säga när en viss föreställning började bli allmänt accepterad,
snarare skall det ses som en ständigt pågående process av motsägelsefulla
röster och uppfattningar. När ”tankekollektiv” bildas sprids diskurser. Under
1700-talet problematiserade några vetenskapliga aktörer, på ett sätt som inte
skett tidigare, förekomsten av personer med funktionshinder. Med skärp a
och detaljrikedom gav de genom sina texter och visuella framställningar en
gestaltning av hur det kunde vara att leva och överleva med påtagliga funktionshinder
i en tid så annorlunda vår egen. Och det viktigaste av allt var att
blicken riktades mot människor som tidigare i huvudsak varit osynliga genom
sin inkludering i den stora skaran fattiga och beroende. Fram träder
personer som Mathias och Johan, Henrich, Per och andra, inte som krymplingar,
döva och blinda, utan som levande subjekt, människor med samma
behov och drömmar som vi andra. I berättelserna blir de synliga subjekt och
får därmed en individuell och mänsklig gestalt som ökar våra kunskaper.
Samtidigt var det intresset för funktionsnedsättningarnas betydelse för levnadsförhållandena
som synliggjorde dessa individer.
Vid den tidsperiod jag betraktar som den andra historiska brytpunkten,
sekelskiftet 1800, framträdde en betydelsefull enskild entreprenör som
den starkaste, för att inte säga den envisaste rösten, Pär Aron Borg. Denna
speciella person var den förste vi känner till vilken tagit på sig uppgiften
att undervisa blinda elever vid en specialskola, något han efter några få år
övergav till förmån för döva. Borgs röst kom att bli den dominerande under
flera årtionden även om han stötte på motstånd från sin egen styrelse
och andra dövlärare. En enskild individs handlingsförmåga kom därmed
att påverka den fortsatta utvecklingen.
Vid 1900-talet inträde var det speciellt två grupper vars röster fick ökad
betydelse. Det var reseinspektörerna vilka i en mellanställning representerade
blinddiskursens ledning, direktionen vid Tomteboda och indirekt ledningen
för de filantropiska stödorganisationerna samt synskadade/blinda
runt om i landet. Inspektörerna var blindsakens experter vilka besökte blinda
i deras hemmiljöer, inte sällan många år efter att de lämnat utbild ningen.
Deras berättelser gör det möjligt att komma nära enskilda synskadades dagli-
286