Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
de i någon mån kunde bidra till sin försörjning och i övrigt själv styra över
sina liv (Johansson, rapport 1910). Inspektören Herman ansåg att inte fler
än tio procent av de blinda/synskadade kunde försörja sig helt på eget arbete
(Herman, rapport 1909). Om detta skulle vara en riktig bedömning överdriver
de andra inspektörerna försörjningsgraden. Man kan inte heller bortse
från att inspektörerna som också var lärare vid blindskolorna, kunde ha
svårt att acceptera det dåliga resultatet av yrkesutbildningen som de själva
var en viktig del av. De ville förmodligen se det positiva med utbildningen.
En del inspektörer tycker sig även se geografiska skillnader i försörjningsgrad.
Nihlén menade att det åtminstone för männen var bättre i Skåne
där efterfrågan på korgarbeten var högre än på andra håll. Stora skillnader
rådde dock mellan enskilda blinda där de mera väletablerade klarade
sig hyggligt medan andra lidit stor brist på material, vilket sänkt inkomstmöjligheterna
under 1910-talet enligt Nihléns bedömning. För kvinnorna
var det under alla förhållanden närmast omöjligt att försörja sig på blindarbeten.
Vid Nihléns resa 1920 var materialtillgången bättre än under krigsåren,
däremot hade konkurrensen ökat genom import av tillverkade varor
från Tyskland (Nihlén, rapport 1920).
Blindyrkenas svaga länkar
För att de dominerande blindyrkena, borstbinderi och korgmakeri, skulle
kunna ge någon förtjänst krävdes att alla länkar i en kedja av faktorer samverkade,
vilket de inte gjorde enligt inspektörerna, tvärtom uppstod problem
i varje led. De viktigaste länkarna var utbildning, tillgång till verktyg
och råmaterial, anhörigas stöd, hyggliga bostäder och verkstadsutrymme n,
hjälp med försäljningen och stödet från blindorganisationerna. Flertale t
blinda var underställda denna maktordning, där det egna initiativet inte alltid
räckte till för att kompensera bristerna i produktionskedjan. En stor del
av kontrollen låg utanför den enskildes makt. Problemen ansågs ha uppstått
redan vid utbildningen varför eleverna enligt flera inspektörer kom oförberedda
från blindskolan direkt ut i arbetslivet. Westbom menade att blindskolan
”uraktlåtit” att utbilda eleverna för det praktiska livet. Den teoretiska
utbildningen tyckte han var jämförbar med folkskolan och även hantverksutbildningen
var god. Vad som saknades var kunskaper om hur man klarade
av det dagliga arbetet. Eleverna fick inte lära sig något om konkurrensen,
244