Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
1923). 1911 bröts mönstret med enbart sommarresor och inspektören Nils
Nihlén startar sin resa i januari. Den kom att omfatta etthundrasextioen
dagar. Tillsammans tillryggalägger han 10 295 km på järnväg med båt och
hästskjuts (Nihlén, rapport 1911). Detta år besöktes blinda i Skåne, Halland
Södermanland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.
Innan resorna påbörjades fick inspektörerna adresser från Institutet som
hade en förteckning över tidigare elever. För att kontrollera så att personerna
ännu levde och bodde kvar skrev inspektörerna till pastorsexpeditionerna
med förfrågan om de kände till några blinda i församlingen. Trots dessa förberedelser
fick inspektören ändå fråga sig fram hos kommunalordföranden,
klockare, äldre församlingsbor och prästerna innan de kunde finna fram till
dem de sökte. Osäkerheten om var folk bodde var stor (Stenhammar, rapport
1909). Man kan tycka att en person med en påtaglig funktionsnedsättning
som blindhet borde var känd på lokalorten, så var det inte alltid. Flera
tolkningar är möjliga. Antingen var några verkligen okända på grund gårdarnas
isolerade läge eller så väl integrerade att de inte direkt identifierades
som blinda. Det senare påminner om förhållandena beträffande döva på ön
Martha´s Vineyard (Groce 1985) där kategoriseringen döv inte var det centrala
i en persons identitet och hur hon uppfattas av andra.
I det följande avsnittet gör jag en sammanställning av och diskuterar
två av inspektörernas sammanfattande rapporter, den första från 1903 av
Fredrik Westbom och den andra från 1923 av Anna Didoff. Jag har valt att
återge dessa rapporter för att visa hur inspektörerna uppfattade blindas levnadsförhållanden
med tjugo års mellanrum. Genom rapporternas innehåll
och teman kommer vi i direkt kontakt med det som uppfattades som de
viktigaste aspekterna bland inspektörerna och i blindsaken. Anna Didoff
rapport återges i något kortare då hon fortfarande 1923 gav uttryck för liknande
tankar som Fredrik Westbom med den skillnaden att hon intresserade
sig mera för religionen och kvinnornas förhållanden.
207