Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Vetenskapens blick och problematiseringen
”Meke pappa profeke”
– Catharina Charlotta Ödmann lär sig tala
Ytterligare ett exempel på undervisning av en döv person är värd att lyftas
fram, inte minst för att det gäller en kvinna. Sambandet mellan den vetenskapliga
diskursens uttalanden och den konkreta verkligheten, där flertalet
blev utan utbildning, kan därmed tydliggöras ytterligare. Den unga kvinnan
tillhörde också hon en välbeställd prästfamilj.
”Meke pappa profeke”, ungefär så skall det ha låtit när Samuel Ödmanns
(1750–1829) döva dotter Catharina Charlotta, (född 1780), skulle
uttala orden ”min pappa professorn” (Nyström 1901:96, hf II). Samuel
Ödmann var en mycket välkänd person i lärda kretsar i 1700-talets Sverige.
Han var präst, professor i teologi i Uppsala, författare, zoolog, botaniker,
elev till Linné och från 1784 medlem av Kungl. Vetenskaps Akademien.
Vid tiden för dotterns födelse bodde familjen på Vermdön där Ödmann
då var komminister och informator. 1790 flyttade familjen till Uppsala.
Under tiden på Vermdön blev Ödman sjuk och kom att tillbringa
större delen av sitt återstående liv till sängs i en rumstemperatur kring 26-
28 grader. Enligt honom själv skall han ha fått någon sorts frossa. Det var
ungefär vid denna tid han började undervisa Catharina, familjens andra
barn. En son hade tidigare avlidit i späd ålder.
Ödmann tog själv ansvaret för undervisningen av dottern som skall ha
varit född ”stendöv”. Varifrån Ödmann fått inspirationen och kunskaperna
att undervisa henne kan man ana sig till. Han var en beläst person med
goda kontakter med vetenskapsakademin och man kan anta att han kände
till en del skrifter i ämnet, till exempel de nämnda avhandlingarna av Menander,
Arosenius och Argillanders uppsats. Framför allt den senares beskrivningar
borde ha kunnat vara till praktisk nytta i undervisningen.
Dövläraren A. F. Nyström (1900/1908) som skrivit en historik över dövas
undervisning i Sverige kan ge en ledtråd till Ödmanns metod att undervisa.
Genom en god vän, hovpredikanten L. G. Lindström i Kristinehamn,
själv engagerad i hantverksskolan på platsen, hade Nyström kommit över
en lista på ord som Catharina skulle ha kunnat uttala. Listan hade Lindström
i sin tur fått av en son till Catharina. Nyström menade att det var
självklart för en präst att försöka ge sin dotter den nödvändiga kunskapen
99