Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
nade att han inte värjde för utmaningar, tvärtom. Borg trodde på sin förmåga
och relationerna till de döva eleverna präglades av en vilja att förstå,
av närhet och patriarkalisk faderlighet. Han såg det många andra inte sett
eller förstått, möjligheten till genomgripande förändringar i livsvillkoren.
Lika lite som han kände till om blindas undervisning visste han om
hur döva skulle undervisas. Vad han insåg var att hörseln var för ”upplysningen”
ett nödvändigare organ än synen, en tanke som fanns redan före
Borg och som läkaren Roland Martin gav uttryck för i mitten på 1700-talet.
Blinda kunde undervisas i vetenskaperna medan de döva passade bäst
för konsterna vilket här betyder de praktiska hantverksyrkena. ”Stumhet är
alltid följden af hörselns förlust” skriver Borg i andra berättelsen 1809 (Nyström
1900−1908:185, hf III), vilket i huvudsak är en riktig iakttagelse. Det
var också förutsättningen för att lära döva tala.
I berättelsen om examen 1809 hänvisade Borg till skolor för döva i andra
länder, som han trots allt läst om, där stora framsteg gjorts. Problemet
för Borg var att undervisningsmetoderna som beskrevs varierade mellan skolorna.
När Borg av dessa böcker inte kunde avgöra vilken metod som var
bäst fick praktiken genom ”försök och upptäckter” visa honom vägen (Borg
1809, Nyström 1900−1908:186, hf III). Skillnaderna i undervisningsmetoder
för döva hade varit föremål för diskussioner i flera Europeiska vetenskapliga
akademier under slutet av 1700-talet. Även den svenska akademien blev indragen
i diskussionen (Lindroth 1967:722, I:II).
Huvudstriden stod mellan den ”orala metoden” med betoning på talinlärning
och läppavläsning även kallad den ”tyska metoden” efter dess företrädare
dövläraren Samuel Heinicke (1727–1790) och den ”franska metoden”
efter Charles-Michel de l`Epée (1712−1789). Den senare utgick från dövas
eget teckenspråk, vilket han systematiserade och anpassade till det franska
språket genom ”metodiska tecken” (Lane 1984, Blindutredningen 1881).
Första döva eleven
Om Borg hade tur när han mötte Charlotta Seureling så upprepades detta då
den första döva eleven Clas Ekmansson (född 1796) började undervisningen
i oktober 1808, vid tolv års ålder. Förutom att han var ”döfstum” sedan tio
månaders ålder var han även blind på ena ögat på grund av kopporna (Elev-
122