Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
vade också efter egen berömmelse och blev inspirerad av en teaterpjäs om
den berömde dövläraren i Frankrike, Charles-Michel de l´Epée, som visades
på Stockholms teatrar.
Frågorna om undervisning av blinda och döva var ingen konfliktfri diskussion
utan innehöll starka meningsskiljaktigheter mellan dem som hävdade
att personer med funktionshinder mycket väl som tidigare skett kunde
uppfostras av sina föräldrar på de orter där de var boende och å andra sidan
dem som förespråkade en specialskola utifrån utländska förebilder. De menade
att det krävdes en speciellt anpassad uppfostran och utbildning. I båda
fallen var argumenten ekonomiska och pedagogiska. Flera politiker tyckte
att etableringen av en specialskola var en helt onödig ekonomisk belastning
för staten. Samtidigt uppstod en diskussion om vilken form av utbildning
som var lämpligast, den teoretiska eller den praktiskt yrkesinriktade.
Förutom frågan om ifall det alls fanns något behov av speciell undervisning
var finansieringen den mest prekära uppgiften. Borg hade social begåvning
och talang för att samla framstående och mäktiga personer omkring
sig och därmed skapa stöd för sin sak, även om det också fanns motståndare
och alternativa förslag från några politiker (se Förhammar 1991).
Att staten ensam skulle ta på sig kostnaden var knappast att förvänta sig.
Det krävdes frivilliga ekonomiska bidrag och ett engagemang från humanistiskt
och filantropiskt välvilliga människor. Denna utveckling kom att
snärja in många fattiga i ett nät av omsorg och kontroll som skapade beroende
och underordning − något vi återfinner också i dagens samhälle.
En intensifierad kontroll
Med tiden ökade successivt kontrollen över personer som avvek från normativiteten
och nådde sin största omfattning under 1900-talet första hälft.
Under denna tid riktades blicken mot allt flera individer och grupper vilka
uppfattades avvika från normen i samhället, vanartiga barn och ungdomar,
arbetsovilliga, vagabonder och kvinnor som ansågs alltför sexuellt vidlyftiga
och andra kategorier. Särskiljandet blev ett centralt inslag i vetenskapen
och samhällets och politikens makttekniker vilket ”reproducerade den
normativa och dömande makten”, som Mats Beronius (1994:8) skriver.
280