Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
Män kan röra sig friare
De könsmässiga skillnaderna mellan kvinnor och män är ett ständigt återkommande
tema i inspektörernas utsagor. Varken kvinnor eller män utbildades
för en öppen arbetsmarknad där de själva kunde söka arbete. Flertalet
flickor och kvinnor vid blindskolorna fick en utbildning som var omöjlig
att försörja sig på. Praktiken talade dock, som Westbom skriver, för
nödvändigheten att utbilda även kvinnor i manliga yrken, borstbinderi
och korgmakeri.
En skillnad i synen på könen handlade om rörligheten i samhället.
Framför allt kunde männen, som Westbom skriver, ”röra sig mera fritt
och ogeneradt och därigenom lättare försälja sina arbeten” (Westbom, rapport
1904). Kvinnorna ansågs mera utsatta för faror och hot än männen.
Den största faran ansågs vara risken för att bli sexuellt utnyttjade av männen.
Av betydelse var också att flera blinda män gifte sig med seende kvinnor
”…och är denna en förståndig och präktig sådan hafva de en god hjälp
och mycket är vunnet” enligt Westbom (rapport 1904). Flertalet inspektörer
såg vissa fördelar med giftermål mellan en blind man och en seende
kvinna. Främst nämner man det stöd den seende kvinnan kunde innebära
för en blind man, sällan talas om det omvända.
Förflyttning av synskadade
Redan i instruktionen framförde man från direktionen tanken att blinda
som bodde isolerade och därför inte kunde försörja sig borde kunna flyttas
till lämpligare orter med större möjlighet till avsättning för sina tillverkade
produkter. Att sådana åtgärder skulle kunna uppfattas som ett integritetsintrång
i enskilda människors liv nämns inte. Däremot kunde det motiveras
till exempel av bostadens isolerade läge, ökade kostnader för transporter
av råmaterial och färdiga produkter samt avsättningsproblem. Lämpliga
platser ansågs vara bruksorter och orter med industrier eller regementen,
där det fanns stora behov av produkter blinda tillverkade och därmed
bättre försäljningsmöjligheter. Westbom tycker sig se att de som bodde på
landet generellt hade sämre inkomstmöjlighet (Westbom, rapport 1904).
Nu var knappast förflyttning av fattiga något ovanligt. Utackorderingssystemet
var fortfarande vanligt och förflyttning till fattiggårdar och ålderdomshem
förekom även bland yngre som inte kunde försörja sig.
213