Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
han fick se i den stora och moderna fabriken. Höglund betonade att denna
framgång för en blind var ovanlig och att den vunnits med energi och
klokskap om än inte med helt tomma händer efter ett arv från föräldrarna.
Något stöd från blindsakens organisationer behövdes inte i detta exempel.
Att Tunelius var accepterad och respekterad framgår även av att han varit
kyrko- och skolrådsledamot (Höglund, berättelse 1917).
I vilken utsträckning synen på välbeställda blinda överfördes på hela kollektivet
är svårbedömt. Synsättet kan ha varit så dominerat av klassperspektivet
att en form av klassmässig kompartementalisering (en tankemässig åtskillnad)
uppstod, varför dessa personer uppfattades enbart som undantag,
vilket inte fick någon betydelse för diskursen. Enskilda blinda visade inte sällan
större kreativitet än blindsaken, där trögheten var inbyggd i strukturen.
Vi har sett hur musicerande och visförsäljning på gator och torg var beroende
av egna initiativ, inget man fick stöd till. I praktiken kunde det ändå innebära
respekt, som i exemplet med Hjalmar Wide. Inte minst genom att den
icke godkända verksamheten kunde ge betydande inkomster och därmed en
högre levnadsstandard. Han var på intet sätt stigmatiserad av sin inkomstverksamhet,
även om han i början sade sig skämmas. Det fanns även de som
uttryckte meningen att blinda borde ha monopol på visförsäljning och gatumusicerande
(Thurén, berättelse 1905). Bland de välbeställda blinda ledarna
för filantropin och hela blindsaken var det en oacceptabel inställning.
Trots det begränsade jämförelsematerialet framgår tydligt hur arbetsförhållandena
skiljde sig mellan synskade från fattiga hem och goda hem.
Inspektörernas rapporter och berättelser om enskilda personer visar också
att skillnaderna mellan män och kvinnor var påfallande, även då fattigdomen
var en gemensam faktor. Utbildningen och yrkesvalet styrdes i hög
grad av könsmaktsordningen samtidigt som det fanns en ambivalens i diskursen
om lämp liga yrken där en grundläggande fråga var om blinda kvinnor
borde ha en tradi tionell roll som hustru och mor eller inte. Vid blindskolorna
där det rådde en underordnande praktik var utbildningen inriktad
på ”kvinnliga” upp gifter som handarbeten men också hantverk med
tanke på avsalu. Någo n förberedelse därutöver för äktenskap verkar inte ha
vidtagits. Jag har inte funnit att någon utbildning gavs till exempel i barnavård
vid blindskolorna, som förberedelse för att bli mor. Tanken var tydli-
268