Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Examinationen av Charlotta var ett första viktigt steg i etableringen av ett
institut för undervisning av blinda och döva. Fram till nu har Borg med egna
tillgångar underhållit sin enda elev. Ett institut med flera elever fordrade en
helt annan finansiering av både frivilliga och statliga medel. En kort tid efter
examinationen uppvaktade Borg konungen och presenterade sitt förslag
till inrättandet av institutet samtidigt som han begärde ett personligt ekonomiskt
understöd. Vid denna tid hade hans tankar på ett institut mognat ytterligare.
I ansökan skriver Borg att han redan inrättat institutet och att det
skall utvidgas att omfatta även ”döfstumme” och de med ”försvagade sinnen”,
vilket vid denna tid kunde innefatta både personer kategoriserade som
sinnesjuka och de med dagens terminologi utvecklingsstörda.
En formell begäran om ett personligt anslag lämnades in den 27 maj
1808. Regeringen avgjorde ärendet 19 juli samma år och Borg beviljades ett
anslag på 450 riksdaler banco årligen. Till ansökan hade Borg bifogat sin
egen berättelse från examen, vittnenas intyg och den av Charlotta skrivna
kungssången, ”Bevare Gud vår Kung” (Nyström 1900−1908:201f, hf IV).
Därmed var den första fasen i etableringen av institutet genomförd.
Teaterpjäsen Abbé de l´Epée eller den Döfve och dumbe
Den andra betydelsefulla händelsen och ett motiv för Borg att även inkludera
döva i undervisningen, tycks ha väckts av en teaterpjäs som spelades
i Stockholm vid denna tid. Pjäsen hette ”Abbé de l´Epée eller den Döfve
och dumbe”. Stycket handlade om den berömde dövläraren i Paris, abbé
de l´Epée (1712−1789) och en av hans elever. Författaren var Jean-Nicolas
Bouilly som levde mellan åren 1763−1842 (O. E. Borg 1854:9ff. Hammar
1993). Pjäsen skall enligt sonen Ossian Edmund Borg (1812−1892), vilken
efterträdde fadern som föreståndare för institutet vid hans död 1839, ha
gjort ett så djupt intryck att:
...från denna stund alla hans tankar oaflotligt voro fästade på en
klass af varelser, som nedsänkt i mörker och okunnighet, är både
sig sjelf och samhället till last …”. Borg ville ”för vårt land blifva
en de l´Epée... (O. E. Borg 1854:11).
114