Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
hem i den materiella och sociala miljö där de levde. De observerade och
såg med egna ögon hur förhållandena var och lyssnade på blinda, anhöriga
och andra personers berättelser. Inspektörerna hade den motsägelsefulla
och dubbla rollen av att vara både kontrollanter och stödjande välgörare.
Med det dialektiska synsätt som undersökningen innefattar betraktar
jag synskadade/blinda som viktiga aktörer med möjlighet att påverka sina
egna liv och utvecklingen inom blindsaken. De var inte enbart objekt för
andras föreställningar och åtgärder.
Inspektörernas resor i landet
Att resa i Sverige var inte alldeles enkelt i början av 1900-talet, det krävde
både tid och ork av den resande. Med kunskaper och en viss inlevelse kan
vi föreställa oss hur det kunde vara för synskadade och rörelsehindrade att
och förflytta sig vid denna tid. I de sammanfattande rapporterna gavs tämligen
stort utrymme åt beskrivningarna av vädret, färdsätten, väglaget och
diverse strapatser, vilket också detta ger kunskaper om förhållandena. Vädret
hade stor betydelse för resandet och inspektörerna kommenterar gärna
detta. O. H. Herman (inspektör år 1909) skriver att han valt att göra en
kort redo görelse och att undvika ”biomständigheter”, men kan ändå inte
låta bli att tala om vädret som ”varit exempellöst dåligt […] med mycket
regn särskilt i Bergslagen…” vilket inverkade på resan (Herman, rapport
1909). Bättre tur hade Thurén vid resan sommaren 1904 då han hade ”…
det härligaste väder, en omständighet, hvilken jag måste värdera högt, då
en stor del af vägen – 971 km. – tillryggalades per velociped” (Thurén, rapport
1904). När det blev alltför besvärligt avstod inspektörerna ibland från
att besöka de mest avlägset boende.
Viktoria bodde hos sina föräldrar långt inne i skogen, och då
min skjutskarl ej ville skjutsa i dessa, snart sagdt, obanade vägar
och jag därtill måste ro öfver en sjö, afstod jag för denna gång
från besöket… (Westbom, berättelse 1905).
Alla former av färdsätt fick utnyttjas. När Westbom på sin Norrlandsresa
lämnade Sollefteå den 26 juni 1905 åkte han ”bantåg”, ångbåt och hästskjuts
till Krokfors och tog där in på Gästgiveriet. Följande dag fortsatte
205