Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll – en slutdiskussion
ga liv och verklighet i stor fattigdom och social misär, men också någon gång
under riktigt goda villkor där omsorg, accepterande och respek t dominerade
tillvaron. Berättelserna visar den komplexitet och stora ojämlikhet som präglade
blindas och även andra människors levnadsförhållanden. Inspektörerna
var i huvudsak eniga i sin uppfattning om vilka behov synskadade/blinda
hade. De accepterade och återskapade blindsakens diskurs.
Inspektörerna hade en dubbel agenda och balanserade mellan att vara
den stödjande och hjälpande handen, och att vara kontrollerande och fördömande.
Genom deras verksamhet tydliggjordes frågan om omsorg och
kontroll. Någon diskretion fanns inte vare sig i uppdraget eller i utförandet.
Den enskildes integritet hade liten betydelse om denne inte tillhörde
de bättre ställda sociala skikten.
Under 1900-talet blev också blindas egna röster allt starkare. De mest
betydelsefulla enskilda talarna för blinda var De blindas förenings ordföranden
Alrik Lundberg och Ernst Retsler vilka, inte minst på grund av deras
klassmässiga tillhörighet och för tiden goda utbildning, vann respekt i
samhället som talesmän för blinda och för hela blindsaken. Även på det lokala
planet fanns kända och respekterade företrädare för blinda. De samarbetade
mer eller mindre väl med de regionala och lokala blindvännerna, de
filantropiska organisationerna och deras företrädare, till exempel landshövdingefruar
och andra framstående personer ur borgerligheten.
Bland de betydelsefulla rösterna i källmaterialet intog eleverna en alldeles
speciell roll, framför allt i inledningen och utvecklingen av undervisningen
och pedagogiken i etableringsskedet. Redan vid Pär Aron Borgs möte med
den blinda Charlotta Seuerling var det hon, eleven, som i praktiken var ”lärare”
(Drakos 1997). Hennes betydelse är värd att lyftas fram speciellt då hon
med sin mognad och sina kunskaper från uppväxten i en teaterfamilj starkt
bidrog till att Borg fick ett så stort stöd från allmänheten och staten i ett kritiskt
skede. Hon kunde visa honom vilka behov en blind hade av pedagogiska
hjälpmedel. Charlotta Seuerling var en viktig aktör genom sin intelligens
och vilja att lära. Pär Aron Borg förstod att utnyttja denna tillgång och vann
därigenom politiskt och ekonomiskt stöd för sin sak.
I någon mening hade också Mathias, Johan och Pehr redan på 1700-talet
den utlärande rollen medan läkarna var de observerande och lyssnande
287