Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
om priset på arbetsmaterial och färdiga produkter. Inte helle r viste de något
om de frestelser som väntade dem ute i samhället. Eleverna behövde undervisas
om att ”arbetet måste gå före nöjet” (Westbom, rapport 1905). Inspektören
menade att tidsandan i detta avseende gick åt motsatt håll.
Enligt inspektören blev konstrasten allt för stor för eleverna när de lämnade
den välkända och trygga miljön vid institutet, där de fått allt de behövde:
kläder, mat och husrum. De var glada att få sluta skolan, vara fri
från lärarna och börja tjäna pengar. Under skolåren hade de glömt fattigdomen
i hemmet och de dåliga bostäderna. Också kontakten med kamraterna
gick förlorad menade Westbom (rapport 1905). Det var ett mörkt
scenario inspektören målade upp och samtidigt en trovärdig bild av förhållandena
för många unga synskadade under 1900-talets första årtionden.
Samtidigt såg Westbom även möjligheterna till förändringar. Ett sådant
var beslutet att skicka de manliga eleverna till hantverksskolan i Kristinehamn
för fortsatt yrkesutbildning tillsammans med vuxna blinda (vilket
skedde kring 1905). Här fick de möjlighet att umgås med äldre män
med erfarenheter från arbetslivet vilket bidrog till de unga elevernas mognad,
enligt inspektör Westbom (rapport 1905).
Inom blindsaken verkar det inte ha funnits någon genomtänkt plan för
att lösa alla problem som hörde ihop med tillverkningen av borstar och
korgar. När eleverna lämnade skolan fick de i regel med sig de viktigaste
verktygen och lite råmaterial att börja arbeta med vid hemkomsten, men
var i övrigt utlämnade till sig själva och sina anhöriga. För dem med dåliga
hemförhållanden, små och bristfälliga bostäder, uppstod genast problem
med arbets- och verkstadsutrymmen. De som kom från hem med bättre
ekonomi kunde ordna separata verkstadsutrymmen, medan fattiga förhållanden
inte erbjöd några speciella utrymmen, utan man fick trängas med
övriga hushållsmedlemmar i en del av köket.
Inte sällan saknades pengar för inköp av arbetsmaterial och när borstar
och korgar var färdiga, återstod den svåraste uppgiften, att sälja produkterna.
Den blinda hantverkaren måste själv också vara försäljare, en förmåga
som inte alla hade. Råmaterialet för borst- och korgtillverkning kunde
köpas från Hantverksskolan i Kristinehamn och De blindas förenings depå i
Stockholm som inrättades 1903 i samband med att föreningen startade en
borstbinderiverkstad (De blindas förening 75 år 1964).
245