Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Vetenskapens blick och problematiseringen
armpipan (offa humeri) hvaraf axlarne äro formerade finnas icke vidare
hvarken armar eller händer” (Acharius 1798:163). Bröstet beskrivs som välformat
men ryggraden är böjd åt vänstra sidan varvid även bröstet blivit
något snett. Underlivet är kortare än vanligt och benen deformerade. Högra
benet var dessutom närmast förlamat och innebar mest en olägenhet.
På vänster ben var den förkrympta fotens stortå och närmaste tå de mest
rörliga. Det var med dessa tår Mathias utförde de sysslor han kom att behärska.
Vänstra benet var så starkt att han kunde stå på det om han höll
balansen mot en vägg. Kroppens höjd upp till hjässan när han satt var fem
fjärdedels aln (cirka sextio centimeter).
Om Mathias utseende i övrigt skriver Acharius att huvudet, som utgjorde
en tredjedel av hela kroppen, var välformat. ”Ur ögonen gnistrade
eld och qvickhet. Anletsdragen utmärka för öfvrigt manlighet och tiltagsenhet,
kufvad af motstånd och bekymmer” (Acharius 1798:163).
Att Acharius relativt noggrant beskriver de anatomiska deformiteterna
är knappast en tillfällighet eftersom han hade läst anatomi för läkaren
Roland Martin (1726−1788), som vi senare kommer att möta. Men han ser
också något annat, han ser människan som hon formats av sina upplevelser
och förhållandena i en krävande social miljö, vilket Acharius inte undviker
att poängtera.
Omsorg och tiggeri
Archarius skriver att modern var en mindre skötsam person än fadern.
Hennes omsorger för det lilla barnet var ändå tillräckliga för att det skulle
överleva den första, för alla barn svåra tiden. Betydde detta, att hon tog till
sig barnet som sitt eget och accepterade situationen? Modern tycks efter en
tid i alla fall ha sett barnet som en tillgång och ett medel för den fattiga familjen.
Hon började gå omkring i socknen och i grannsocknarna med Mathias
på armen för att tigga. Enligt Acharius gav man henne ”Runda allmosor”
vilket skall ha lett till att hon fortsatte med tiggeriet under flera år.
Hur såg då omgivningen på tiggeriet och på det lilla barnet? Att tiggeriet
inte uppskattades framgår av att sockenborna började ”... ledsna
vid hennes nog trägna besök samt obilliga fordringar ...” som Acharius
(1798:159) skriver. Troligen är det detta som avses när han skriver att mo-
65