Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
miken är också en viktig del i dövas kommunikation. Och det har ifrågasatts
om barnen alls förstod innebörden av abstrakta tecken som ”Gud”,
”far” eller ”tacksamhet” efter en kort tids undervisning. Det var säkert fullt
möjligt att mekaniskt upprepa vad Borg lärt dem utan djupare förståelse
(Johanssson 1974:21−22). En lika trolig tolkning är att de få abstrakta men
mycket centrala begrepp som nämndes vid examinationen var fullt begripliga
för flera elever även innan de kom till institutet.
Hur eleverna upplevde examinationen och den stora publiken med representanter
för samhällets högsta kretsar får vi inte veta mycket om. Troligen
spelade elevernas begränsade kunskaper och föreställningsvärld en
positiv roll i detta sammanhang. De hade ingen anledning att vara oroliga
utan litade på sin lärare. Förhållandet var något annorlunda för den vuxna
kvinnan Charlotta. Mer än de andra kände hon av stämningen och respekten
inför drottningen vilket utmynnade i hennes svimning. Som Kjell-Åke
Johansson (1974) påpekat var examinationen och därigenom även institutet
en fredlig symbol i kontrast mot en tidigare krigisk period. Man kan
fråga vad som lockade publiken mest, hedrandet av kungamakten och den
nya regimen eller nyfikenheten på några döva och blinda elever?
Politisk makt och motstånd
Trots uppslutningen kring examinationen var de ekonomiska förhållandena
för institutet osäkra. Efter examinationen kom frågan om stöd till institutet
upp i riksdagen. Borg var helt beroende av både frivilliga och statliga
bidrag. Vid riksdagsbehandlingen tydliggjordes att det fanns olika uppfattningar
i samhället. Staffan Förhammar har undersökt diskussionen och
visar vilka motdiskurser och alternativ som fanns mot Borgs verksamhet.
Några var helt avvisande till undervisning av dessa barn. Brukspatron Daniel
Eberstein menade att eleverna var för gravt skadade för att kunna bli
till nytta för samhället, och då var inte heller frågan en angelägenhet för
staten (Förhammar 1991:124f).
Rådmannen Carl Fredrik Landberg ansåg att ett anslag borde fördelas
över landet och fonderas till driften av fattighus (ibid). Dessa tankar
innehåller en mycket negativ syn på funktionshindrade som odugliga fattighjon
och enbart en försörjningsfråga för den lokala fattigvården och fi-
131