Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
Nu framledde han (Borg) de blinda − Mynt och finare saker urskiljdes
af dem med lätthet, äfvensom bokstäverna (skurna i relief)
i det stora och lilla Latinska Alfabetet Du skulle hafva sett
den nedlåtande Nåd, det milda deltagande Hennes Maj:t Drottningen
wisade för ämnet. Flera saker presenterades åt de blinda
barnen af hennes egen hand. Utan farhåga stodo barnen likasom
omkring en Mor som delar deras oskyldiga lekar − at se en
blind skrifva och skrifva läsligt och förstå hvad som dicteras, lärer
ännu i wårt land icke blifvit werkstäldt, och likawäl skedde
det nu − Jag bekänner uprigtigt − Jag hade ej trott det (Anonym
deltagare citerad i Johansson 1974:17f)
Berättaren är säkert uppriktig förvånad över den blindes förmåga, något som
knappast hade förväntats. Vad som tycks överraska mest var att den blinde
kunde skriva. Inför drottningen skrev Charlotta ett längre stycke text där
hon uttryckte sina kamraters tacksamhet. Papperet gick runt bland publiken
och brevskrivaren fick se texten som han tyckte var tydlig och väl formulerad
och rätt stavad. Mindre imponerande var att en blind kunde svara på frågor
om moralen som ställdes till henne på tyska och franska, däremot att en
blind på en karta kunde peka ut en nämnd ort ”…väkte hela min förundran…”
skriver ögonvittnet (ibid). Att blinda klarade av praktiska uppgifter
var för många svårt att förstå. Avsaknaden av syn leder tankarna till svårigheterna
att behärska kroppen, den fysiska omgivningen och handens arbete,
inte till intellektet, vilket det vanligen gör i föreställningarna om dövheten.
Nästa steg i examinationen och den känslomässiga kulmen på föreställningen
nåddes då Borgs paradelev Charlotta Seuerling framträdde med
sång och spel på harpa. En av texterna skall ha haft titeln Sång i melankolisk
stund. Den anonyme berättaren fortsätter och skriver;
...bered dig nu på den mäst rörande Syn i werlden. En Harpa
frambars. Den blinda satte sig wid den, spelte och sjöng några
kupletter, som hon äfven författat till Hennes Maj:t − Första
kupletten gick förträffligt − rösten och harpan hördes över hela
rummet − men snart brast den olyckliga i tårar - sången afbröts
− alt war tyst − jag såg mig omkring; den blinda låg wid Hennes
127