Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
kände till. Antropologen Bo Hännestrand kom 1995 ut med avhandlingen
Människan, samhället och ledarhunden: Studier i ledarhundsarbetets historia.
Konstvetaren Yvonne Eriksson (1998) undersöker i sin avhandling Tactile
Pictures: Pictorial Representations for the Blind 1784–1940 den taktila undervisningen
och dess betydelser för blinda. Hon diskuterar även den tidiga
utvecklingen genom en historisk tillbakablick.
Närmast mitt eget forskningsområde kommer några Linköpingsforskare.
Först var Staffan Förhammar (1991) med sin omfattande undersökning
av politiken kring etableringen av specialundervisningen av funktionshindrade.
Avhandlingen heter Från tärande till närande, handikapputbildningens
bakgrund och socialpolitiska funktion i 1800-talets Sverige. Det är
en faktaspäckad bok som jag ständigt har återkommit till. Ingrid Olssons
(1999) avhandling. Att leva som lytt: Handikappades levnadsvillkor i 1800-talets
Linköping, visar genom demografiska undersökningar att den mörka
teckningen och osynliggörandet av funktionshindrades levnadsförhållanden
som ofta förekommer i historiker är för onyanserad. Förhållandena var
betydligt mera varierande och liknade i mycket andra fattigas liv vid denna
tid. Staffan Bengtssons (2005) avhandling om medborgarskap, ”Varför får
jag inte följa med dit fram?”: Medborgarskapet och den offentliga debatten om
dövstumma och blinda 1860–1914, överlappar delvis min undersökning med
likartade frågor om yrkesutbildning och arbete och har på sluttampen av
skrivandet utgjort en möjlighet till jämförelse med mitt eget källmaterial.
Ytterligare en avhandling från Linköping är Lotta Holmes (1996) Konsten
att göra barn raka: Ortopedi och vanförevård i Sverige till 1920 där hon
lyfter fram en ”flytande gräns” mellan normalitet och abnormitet. Ortopeden
Patrik Haglund menade att den gränsen är svårbestämd men målet var
att förvandla det krokiga och böjda till något rakt och normalt. ”Ett normalt
liv präglades enligt Haglund av att individen hade en upprätt hållning
och gång […] samt en normal självförsörjning i vuxen ålder” (Holme
1996:12). Tanken på ett normalt liv var också grunden för Bengt Nirjes
(2003) studie av ”normalitetsprincipen”. Nirje menade att utvecklingsstörda
skulle leva ett liv så lika alla andras som möjligt och inte stängas ute
från samhällets vanliga aktiviteter.
30