Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
Direktionen tillrättavisade både de olydiga eleverna och Guldbrand, som
brutit mot förbudet att aga eleverna utan att först anmäla detta till direktionen.
Man var inte helt emot användandet av aga, men det skulle ske under
kontrollerade former och inte med för hårda metoder. Innan fysisk kroppsbestraffning
i fortsättningen utmättes skulle detta anmälas till ordföranden
och hovpredikanten Wijkander (jfr Nyström 1900−1908:308ff, hf V). Lite
ordning och reda skulle det vara på bestraffningen och vem var mera lämplig
kontrollant än kyrkans företrädare. Elevernas olydnad och de utdelade
kroppsstraffen, var ändå uppseendeväckande och engagerade direktionens
medlemmar, vilket visar att det inte var en normal situation eller en självklar
metod. Läraren Guldbrand befann sig onekligen i en svårt läge då elevernas
lojalitet var starkast gentemot Borg och denne knappast gjorde något för att
stödja en konkurrerande lärare utan snarare motarbetade honom.
Återgång till det gamla
Förhållandena vid det statliga institutet under Guldbrands ledning hade i
och med den upptrappade konflikten med några av de äldre eleverna blivit
ohållbar. Förutom att Guldbrand ville sluta hade Beken redan tidigare
sagt upp sig från sin tjänst. Den senare verkar ha varit tämligen passiv i
samband med konflikten. Institutet befann sig i akut kris och direktionen
tvingades inse att den enda lösningen, åtminstone på kort sikt, var att åter
anställa Borg som föreståndare.
I november 1818 lämnade Borg in en formell ansökan till direktionen
om att de båda instituten skulle förenas under hans ledning. Guldbrand
lämnade samtidigt in ett förslag till förändring vid institutet samt att de
elever som protesterat och varit olydiga skulle skiljas från institutet. Han
passade även på att kritisera Borgs undervisning och pekade på att under
de elva år Borg varit föreståndare hade ingen elev fått tillräcklig intellektuell
bildning, eller ens blivit utskriven.
Trots att flera ledamöter i direktionen var mycket tveksamma till att
återta Borg som föreståndare såg de inte heller Guldbrand som ett alternativ.
Han hade enligt direktionen inte de rätta förutsättningarna för att leda
verksamheten då han saknade den ”...eftergivenhet, den foglighet, detta
outtröttliga tålamod, hvarförutan en Lärare för Döfstumme helt och hållet
177