Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
annat Frimurarna som bedrev filantropisk verksamhet. Hans personlighet
avspeglades även i vad han skrev eller snarare på det sätt han skrev. Bland de
efterlämnade papperen finns en hel del ofärdiga uppslag och utkast. Till de
större ogenomförda projekten hör ett ”Bilder-Lexicon för Döfstumma” vackert
illustrerad med kolorerade teckningar troligen av honom själv. 42
En bidragande orsak till Borgs, som jag tolkar det, goda förhållande till
eleverna, var hans tidigare undervisningserfarenhet och intresset för barn och
ungdomar. Han hade enligt samtida persontecknare ”ett visst barnasinne”
(Nyström 1900−1908:163, hf III) och trivdes tillsammans med ungdomar.
Vid födelsedagar fick han åtskilliga hyllningsdikter och teckningar från blinda
elever skrivna med planskrift (KB P. A. Borgs handskriftsamling). Borg
kan karaktäriseras som en upplysningsmänniska och humanist som såg kristendomen
som en moralisk nödvändighet. Han var en modern människa
som såg utbildningen av alla barn som en nödvändighet. I en opublicerad
skrift ”Några ord till Menniskovännen om fattigvård och utbildning” 43 skriver
han att fattiga föräldrar saknar förmåga och möjlighet att uppfostra sina
egna barn. Bedömningen är starkt präglat av klasstänkande och underskattning
av de fattiga i samhället och samtidigt var det många gånger en realitet.
Borg ville göra något åt detta och förordade allmänna skolor. Beträffande
barn med funktionshinder hävdade Borg att fattiga föräldrar i ännu högre
grad än i frågan om andra barn kom till korta i sin okunnighet och resursbrist
och därför var olämpliga att uppfostra barnen. Fattigdomen utgjorde
det centrala problemet men betraktas främst som ett socialt tillstånd. Även
om han insåg de stora problem det innebar att uppfostra ett blint eller dövt
barn, talade han också i egen sak, institutet var i behov av elever.
Ett starkt frihetsbehov präglade Borg och han hade svårt att underordna
sig andras direktiv. ”Tvång war min afsky i lifvet” skriver han. Konflikter
blev därför oundvikliga. Om kistan skriver han att han vill ha en den
rymligaste som fanns. Instängdhet var otänkbar för honom även i döden.
Ändå förordade han att döva barn och ungdomar under utbildningen och
även senare skulle leva tillsammans avskilda koloniliknande former. Hans
tankar bygger paradoxalt nog på stor förståelse för och inlevelseförmåga i
dövas livssituation, främst i betydelsen av den språkliga gemenskapen.
42 Manilla skolan. Stockholms stadsarkiv.
43 Kungliga Biblioteket. Handskriftsamlingen. P. A. Borg.
118