Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
innebar, det som i fallet Manilla, en avgränsad plats, ett litet samhälle för
sig, vilket var sekundärt enligt Nyström (1901−1908, hf VII). För Borg var
det viktigt att ha full kontroll över eleverna, vilket torde vara lättare en bit
utanför staden. Därmed undveks frestelser och miljöer som kunde anses
olämpliga för eleverna, en diskussion som fortsatte långt in på 1900-talet
och som jag återkommer till. Under 1900-talet kom begreppet koloni, i en
annan mening, att även omfatta blinda.
Borg betonade också vikten av att skilja institutets elever från fattiga
och tiggare, därmed ville han ge dem en högre status och respekt. Med
tanke på möjligheten till utveckling av teckenspråket och därmed också av
dövas identitet och självförståelse är det svårt att se kolonitanken i denna
mening som isolationistisk. I efterhand framstår det snarare som ett klokt
beslut grundat i en förståelse för dövas speciella behov av kulturell gemenskap
i ett gemensamt språk. 54 Genom tillkomsten av denna plats möjliggjordes
utvecklingen av pedagogiken, arbetsmetoderna och därmed vetandet
om döva. Platsen utgjorde en strategisk position, där makt och vetande
verkade (Foucault 1974:36ff).
Varför Borg behöll så många elever under lång tid väcker dock frågor.
Också efter utbildningens slut stannade flera kvar som hantverkare, lärare
eller tjänstefolk i hans egen familj. Detta kan tolkas som att han ville hjälpa
de forna eleverna till ett arbete och en försörjning som annars var svår att
få. En mindre angenäm förklaring är att han utnyttjade de forna eleverna i
eget syfte. Från de dövas synpunkt måste miljön på institutet eller i Borgs familj
ha uppfattats som en trygg plats, en teckenspråkig miljö, med en accepterande
hållning från Borg, hans familj, övriga lärare och elever. För en elev
som måste lämna institutet kan man mycket väl tänka sig ett omvänt trauma
jämförbart med att lämna den egna familjen. Vad hade de att återvända
till? Inte sällan handlade det om en isolering hos fattiga och åldrande föräldrar
vilka inte kunde kommunicera med sina nu utbildade och vuxna barn.
54 Döva och hörselskadade undervisas vid flera specialskolor, t.ex. vid Manilla, i
Härnösand Örebro och Lund med flera platser. Detta till skillnad från blinda/
synskadade som numera är iintegrerade i ordinarie skolor.
157