Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Prolog
När jag som barn blev bekant med Tord på 1950-talet satt han på
sin trehjuliga cykel nere vid stora landsvägen mitt i byn. Det var
vår träffpunkt och inte sällan befann han sig mitt i skaran av
människor som stod och pratade eller satt på vägräcket. Han var annorlunda
men ändå till synes med i gemenskapen. Varför han inte kunde gå som
andra reflekterade jag inte över den gången. Men Tord hade Cerebral Pares
eller bensvaghet som han själv sa då jag per telefon intervjuade honom 35
år senare. Han kunde med en viss möda gå kortare sträckor på krokiga ben
stöttade av långskaftade skor med kraftiga skenor. Hans diagnos var okänd
för mig och jag hörde aldrig att Tord kategoriserades med någon beteckning.
Han var kort och gott Tord.
Hur samhället har kategoriserat människor och konsekvenserna av
dett a har betydelse för hur livet kan komma att gestalta sig. Både den som
är föremål för kategorisering och forskaren som använder dem i sitt arbet e
kan bli kategoriernas fångar. Ett motsatt problem speciellt i forskning är
otydligheten i de begrepp som används. Vi kan dock inte avvara orden, de
språkliga beteckningarna, de är oundgängliga för att vi ska förstå omvärlden
och kunna kommunicera med varandra i det vardagliga umgänget och
inom vetenskapen.
Jag lärde känna Tord och vi hade ett visst utbyte av varandra då jag kunde
få åka bakpå hans trehjuling och i gengälld kunde jag skjuta på i uppförsbackarna.
Själv hade jag ingen cykel vid denna tid så jag uppskattade åkturerna
med Tord. Mycket mera minns jag inte av vårt umgänge. Vi var inga
lekkamrater och jag såg honom aldrig med någon kamrat, han var mest en-
9