Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Maj:ts, den goda Drottningens hjerta kyssande dess händer, badande
dem med tårar − I Hennes Maj:ts rörda blick syntes den
fina höga känsla, som är den godes ljuvaste njutning. Alt var
hjerta. Ingen skillnad syntes bland åskådarne − alt var menniska.
Tystnaden fortfor. Den sköna brytning som genomfor wårt
Wäsen wid en rörande anblick, kändes i hvarje bröst och framsmög
slutligen i strida tårar − Förlåt mig här en paus − jag måste
hemta mig − (Johansson 1974).
Att en blind kunde spela och sjunga borde inte ha väckt någon förvåning,
men det gjorde det. Att hon själv skrivit texterna och att det handlade om
hennes eget liv ökade det emotionella inslaget. Det medförde att det var
publikens känslor, inte förnuftet som kom att dominera hos åskådarna. Att
ge uttryck för känslorna var inte främmande för människor vid denna tid
och här passade det bra att låta dem komma till uttryck. Drottningen begärde
efter detta att själv få bli institutets beskyddare och hon kommer efterhand
att alltmera engagera sig i Borgs institut. Därmed påbörjade hon
en tradition vilken ännu består inom kungahuset genom deras fonder för
och bidrag till verksamheter för personer med funktionshinder.
Ytterligare ett ögonvittne, den kände publicisten Carl Christoffer Gjörwell
(1731–1811), tog även han intryck av Charlottas framträdande och den
storslagna i föreställningen. Gjörwell publicerade sina iakttagelser i samlingen
Brefväxling från 1809 (Nyström 1900−1908:177f, hf III). Gjörwell återgav
i sin skrift två av verserna hon sjöng. Den första handlade om Charlottas
möte med drottningen och var författad inför detta tillfälle, vilket talar
för att Borgs noggrant planerat och förberett eleverna. Första versen lyder:
Från min första barndoms dagar
Synen mig beröfvad var;
Först i dag mitt hjerta klagar
öfver den förlust jag har;
Jag den sällhet icke njuter,
Att Dig, dyra Drottning, se;
Men Du hör den suck jag gjuter,
Ser min känslas rörelse.
128