Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
jade om ekonomiskt stöd. Det var detta blindsaken kallade ett dolt tiggeri.
Texten ovan handlar om en konflikt som pågått i flera hundra år mellan
accepterade och inte accepterade inkomstkällor. Problemet var att Wide,
med flera vagabonderande blinda inte underordnade sig diskursen. Flera
visor i Wides häfte var dock av mera roande art och i stället för beklagande
över blindheten fick sångaren en underhållande roll som till exempel
i Östersunds-Marknadsvisan (melodi Fagerövalsen) där refrängen börjar:
Nu är marknad tjo!
Man är glad må tro!
Kom, lilla vännen…
”Blindlagen”
En inspektör som reagerade starkt på tiggeriet var Anna Didoff. Hon ansåg
att ”blindlagen”, det begrepp hon själv använder förbjöd lösdriveriet och
det dolda tiggeriet. Också ”smittorisken”, spridningen av denna verksamhet
bland blinda sågs som en av de största farorna. Hon skriver vidare att
de som går omkring borde:
…i lagens, eller, rättare sagt, i blindlagens namn förbjudas att
längre fortsätta med sitt säkerligen i högsta måtto vinstgivande
men dock smittosamma och moraliskt nedsättande lösdriveri
(Didoff, rapport 1923).
Den moraliska aspekten i diskursen mot kringvandrande blinda är ett centralt
inslag i argumentationen mot företeelsen och har historiska rötter.
Musikforskaren Gunnar Ternhag (1992) diskuterar i boken om spelmannen
Hjort Anders Olsson den låga status spelmän hade i samhället. I uppteckningar
finner han uttalanden som:
Spelmannen var en fattig fjant som ej stod vidare högt i anseende.
För det mesta var han glad åt brännvin. Så hade han oron
i blodet och ville hellre spela än arbeta (Ternhag 1992:35. NM
EU 30109).
234